Sara kulturhus är invigt! Och nog är man rätt sugen på att kommentera det här omtalade men också väldigt känsliga ämne, mixen av kultur och komersialism, på något sätt. Och tro mig, jag har funderat på hur.
Hos mig finns ingen kunskap eller insikt i hur diskussioner förts internt runt olika saker, vilket gör att jag väljer en rätt lättsam vinkel idag, en simpel spaning på sociala medier, bland vänner, bekanta och i lokaltidningarnas kommentarsfält. Där har jag nämligen uppfattat att det finns tre läger.
Läger 1
De sjunger, dansar och svänger i takt med med Sara. Sträcker Sara fram en träpinne dansas det limbo under. Hjärnans kritiska del svämmar över av dopamin. Vanligaste citatet i läger ett: ”Äntligen händer det något i Skellefteå”. Jag menar ”ÄNTLIGEN HÄNDER DET NÅGOT I SKELLEFTEÅ!”
Sträcker Sara fram en träpinne dansas det limbo under.
Läger 2
De tycker Sara är ett superfint och bra tillskott i stan och ser fram emot att gå på konsert, kolla in någon teater och sitta på takterassen med en drink i handen. Samtidigt problematiserar och lyfter de frågor runt huset – det kan vara fördelning av yta, kommunens roll de kommande åren eller något annat.
Läger 3
De tycker att allt är skit. Vad som än händer i Skellefteå är det bara så jävla dåligt, kanske framförallt om det har med kultur att göra.
Att lägga energi på tredje lägret känns meningslöst, vi låter dem gräva sin grop ifred.
Att lägga energi på tredje lägret känns meningslöst, vi låter dem gräva sin grop ifred.,
Men mellan läger ett och två sker det i mitt tycke något väldigt intressant, där euforin hos ettorna tenderar att blotta en ganska oskön sida hos dem.
Vi målar upp ett scenario och en logik som jag sett massor av gånger de senaste två åren.
Person ur läger två skriver en statusuppdatering på Facebook och lyfter ett kritiskt perspektiv runt Sara. Till exempel kan det handla om hur det kommer att se ut med hyra och skyldigheter för kommunen i framtiden. En högst relevant fråga att ställa som skattebetalare. Inlägget saknar aggressiv ton och är ett ärligt försök att skapa en saklig diskussion och få relevant input i hur andra människor tänker.
Personer ur läger ett, de är ofta flera som smygstöttar varandra, kommenterar. Men de riktar inte fokus mot sakfrågan utan istället mot författaren till inlägget. Då kan det låta ungefär så här*.
– Jaså, du tillhör bakåtsträvarna. Varför inte dra tillbaka rösträtten för kvinnor också? =)
Varför inte dra tillbaka rösträtten för kvinnor också?
– Sluta sura, upp med mungiporna. Sara är mäktig, klart det kostar. Ska du med på konsert i november?
– Njut istället. Äntligen händer det något i Skellefteå!
– Skellefteå. Staden där ordet gnällspik uppfanns.
Nä, det är ingen ny spaning. Härskartekniker används mer eller mindre överallt i vårt samhälle, men jag upplever att de har förökat sig i diskussionen runt Sara. Att få ordet bakåtsträvare, gnällspik eller sur kastat i ansiktet gör det svårt att försvara sig.
Och vart tar diskussionerna vägen? Inte dit de var ämnade att gå i alla fall. Däremot är det ett framgångsrikt sätt att punktera potentiellt intressanta och faktiskt väldigt viktiga diskussioner.
Och vart tar diskussionerna vägen? Inte dit de var ämnade att gå i alla fall.
Det har sagts många gånger förr men tror att det måste sägas igen. Kan vi försöka bli kapabla att hålla två tankar i huvudet samtidigt – som i grupp två? Det ena utesluter inte alltid det andra.
Bara för att man kräver transparens runt en miljardsatsning i sin egen kommun, betyder det inte nödvändigtvis att det finns en önskan att riva ner detta mäktiga hus som nu ersatt en av Sveriges o-charmigaste busstationer.
*Citaten är omskrivna för att inte hänga ut någon enskild Facebook-användare. Men andemeningen är densamma.
Cecilia Edström | cecilia@megafonen.nu
Frilansjournalist från Glommersträsk med människors beteende som sitt största intresse.
