En teaters repertoar planeras långt innan den når scenen. Så även på Västerbottensteatern. Det innebär att det är först till hösten som publiken på riktigt kommer att få en inblick i den konstnärliga vision som Johanna Salander har för sitt och teaterns arbete.
– Publiken kan förvänta sig en stark samtidskoppling. Repertoaren för 2025/26 kommer att omfatta berättelser från länet och spegla det som människor är upptagna av, det som är angeläget för dem, säger Johanna Salander.
När människor ser sig själva och sina liv speglas på exempelvis en teaterscen så utgör det en stark drivkraft att återkomma.
Föreställningen Stygn blir en av höstens stora begivenheter. Den berättar om de år på 1970-talet då textilföretaget Algots etablerades i Västerbotten och Skellefteå och tusentals kvinnor gick ut i arbetslivet för första gången. Berättelsen är en fram tills nu ganska bortglömd del av länets historia och om kvinnors arbete i en industrietablering. Som alltid i historien kan paralleller dras till Northvoltetableringens framtidstro och påföljande utmaningar.
– Alla människor är en berättelse. Och i arbetet med Stygn har vi haft en nära dialog med kvinnor som var med på den tiden. Det har gjort det tydligt att människor till en början inte tycker att de har så mycket att berätta men när de får tid att tänka efter så finns det otroligt mycket.
Johanna Salander tillträdde sin tjänst i mars 2024 och det första året som konstnärlig ledare har mycket handlat om att få grepp om uppdraget och att vara med i genomförandet av en större organisationsförändring. Ett år hon beskriver som både utmanande och jätteroligt.
– Jag upplevde redan från början att det fanns en pepp, en förändringsvilja och en öppenhet för det nya. Det här första året har därför gett mig mycket energi. Ibland kan det vara lättare att komma till en organisation där formerna inte är så fasta eftersom det då är lättare att tänja på dem, omforma dem. Jag ser en positiv rörelse framåt som är väldigt kreativ.
Under det första året har Johanna Salander också kommit att bättre känna det län hon nu verkar i vilket inte bara gett henne idéer kring själva skapandet utan också formerna för det. Kommande spelårs produktioner kommer därför inte bara att äga rum på Sara kulturhus utan även på andra spelplatser. De kommer också att omfatta olika konstnärliga uttryck.
– Vi kommer att jobba en del med devising – en process där manus och repliker skapas och processas under repetitionerna. Det är ett hårt arbete men också otroligt givande. I det arbetet uppstår kombinationer av saker som är nästan omöjliga att tänka ut på förhand, säger hon.
För alla kulturskapare är givetvis publiken en förutsättning för allt annat. Och för Johanna Salander handlar en stor del av arbetet om att vårda den befintliga publiken och samtidigt locka nya grupper av människor till teatern. Och att just få nya människor att hitta till scenerna är något som ligger henne varmt om hjärtat. Barn och unga är en sådan grupp och där tänker hon att samtidskopplingarna, det som är angeläget för människor här och nu, kan hjälpa till.
– Det kan låta som en klyscha men det är ändå sant; när människor ser sig själva och sina liv speglas på exempelvis en teaterscen så utgör det en stark drivkraft att återkomma.
Det finns ett stort intresse och ett bra kulturutbud i Skellefteå. Det är något att vara glad över och något vi ska fortsätta utveckla.
Dagens kulturpolitik har som mål att de olika kulturformerna i större utsträckning ska bära sig själva rent ekonomiskt. De senaste åren har även stödet till landets studieförbund minskat ordentligt. Det skapar en oro hos såväl Johanna Salander som resten av landets kulturskapare och konstnärer.
– Kultur går inte att mäta i enlighet med samhällets övriga måttstockar på effektivitet. Men den har alltid haft och kommer alltid att ha en enormt viktig funktion för människors välmående. Kulturen handlar inte om funktionalitet utan måste få vara det där operfekta, skavande och opolerade, säger Johanna Salander och fortsätter.
– Västerbottensteatern har en bra relation till Skellefteå kommun men visst påverkas vi av den kulturpolitik som bedrivs på regeringsnivå även om vi inte är lika hårt drabbade som många andra kulturinstitutioner. Det finns ett stort intresse och ett bra kulturutbud i Skellefteå. Det är något att vara glad över och något vi ska fortsätta utveckla.
