Det är den 3 november 1830 och 22-åriga Sara Greta Persdotters sista natt i livet. Den tillbringar hon i ett låst rum på gästgiveriet i Bureå. Nästa dag kommer hon att föras genom den råkalla novembermorgonen till Skellefteå tingslags avrättningsplats på Bureheden. Hennes brott: att ha giftmördat sin åtta månader gamla son. Hennes straff: att mista höger hand, halshuggas och brännas på bål. Väl framme vid själva avrättningsplatsen kommer skarprättaren Olof Häll och hans dräng att vänta på henne för att verkställa straffet.
Den där sista natten var med all säkerhet lång och kvalfylld för den unga Sara Greta. Men hur var den för Olof Häll, skarprättaren från Varuträsk, vars uppgift det var att avrätta Sara Greta? Var hans natt också lång och kvalfylld inför uppgiften nästa dag? Tvivlade han på riktigheten i dödsstraffet under de här nätterna eller såg han sitt uppdrag som något som i förlängningen tjänade ett högre syfte?
Det får vi aldrig veta. Däremot vet vi en hel del annat om honom. Olof Olofsson föddes i Medle 1776 och var äldst av nio syskon. År 1798 gifte han sig med Brita Johansdotter från Varuträsk som han fick sju barn tillsammans med. 1808 mönstrade han som lantvärnsman för Varuträskbönderna under namnet No. 48 Hård och tillhörde Västerbottens lantvärnsbataljon av Norrlandsbrigaden. Han deltog i det svensk-ryska kriget 1809 varefter han tillbringade ett antal år i Göteborg där han också tog namnet Häll.
1814 landar familjen Häll återigen i Varuträsk och man tror att Olof fick uppdraget som skarprättare från ungefär 1820 och 15 år framåt. När Olof blev skarprättare hade yrket en viss status men historiskt sett var det ett bespottat yrke. Ofta var det dödsdömda fångar som fick behålla livet i utbyte mot att de tog sig an tjänsten. Frågan är dock om det var värt bytet med tanke på hur utstötta och föraktade bödlarna och deras familjer var. På många håll fick de inte ta nattvarden ihop med andra, de begravdes på en speciell plats på kyrkogården och bodde ofta i stadens sämsta kvarter.
Det här gjorde det givetvis svårt att rekrytera nya bödlar och under 1600-talet försökte de svenska myndigheterna höja bödlarnas anseende. Det gjorde man bland annat genom att låta dem slippa de allra smutsigaste göromålen som att slakta hästar och forsla bort djurkadaver. Istället fick de lägga mer fokus på de rättsvårdande uppgifterna och slapp att som tidigare få öronen avskurna och tvingas att gå klädd i en speciell dräkt. Och i och med att yrket blev statligt så ökade anseendet. Titeln ändrades till skarprättare och ofta var det gamla soldater, som Häll, som åtog sig uppdraget.
Den 4 november 1830 klockan 9.00 föll Olof Hälls bila över Sara Greta. I ett brev, förmedlat av pastor Öhmark, tar hon farväl av sin mor med orden: ”Och när dessa rader faller i Eder hand, finns jag icke bland de levandes antal i prövningarnas värld”
Källorna uppger olika siffror men man tror att Olof Häll genomförde mellan tre och åtta avrättningar under sina 15 tjänsteår. Några av dem finns dokumenterade. Sara Greta i Bureå var en av dem liksom Nils Person från Arvidsjaur som 1827 avrättades för att ha rånmördat Sivert Nilsson i Storbodan. Olof Hälls sista uppdrag som skarprättare skedde i Norrbotten där den ryske desertören Idnakte Radivuonoff dömdes till döden för att ha mördat drängen Per Johansson Pitkä i juli 1832.
Olof Häll var den sista skarprättaren i Västerbotten. När han lämnade sitt uppdrag 1834 övertogs uppdraget av Jacob Gyll som fick ansvar för ett ännu större geografiskt område. Olof Häll dog 1836 i Varuträsk där hans ättlingar bor kvar än idag.
