När man läser de tre artiklar som publicerades i Skellefteå Tidning under januari 1866 kan man dra ett par slutsatser: Det utbredda missbruket av kaffe förhindrar Sverige från att nå välstånd. De största missbruksproblemen finns givetvis bland de fattiga som inte förstår bättre än att slänga bort sina pengar på lyx. Dessutom är kvinnorna värst eftersom de inte har männens förmåga att stå emot kaffets skadliga verkningar.
Skribenterna hänvisar till en professor Magnus Huss som verkar ha varit en auktoritet på området. Med doktor Huss i ryggen menar en av skribenterna att kaffet “näst bränwinet, torde hafwa tillskyndat fäderneslandet den största skada bland öfwerflödswaror, och som inom wår provins gränslöst missbrukas” och att “ingen koja finnes så fattig att icke kaffepannan upptäckes ibland dess eländiga möblering”.
Öppnar dörren för ryssen
Att kaffet sades skada hälsan hos alla och envar som drack det i för stor mängd var givetvis en viktig sak men ännu viktigare var hur allmogens och de fattigas kaffedrickande påverkade landet Sverige. Skribenterna oroar sig för vilka dörrar det omåttliga kaffedrickandet kommer att öppna när det gäller andra typer av missbruk och omoraliskt beteende. Och om vi inte tar oss i akt kan ryssen mycket väl en dag stå vid gränsen medan vi smuttar vidare på vårt kaffe, oförmögna att försvara oss.
Ingen koja finnes så fattig att icke kaffepannan upptäckes ibland dess eländiga möblering.
Dessutom menar en av skribenterna, med hänvisning till professor Huss, att vi i Västerbotten borde vara extra försiktiga om vi inte vill fortsätta leva i armod:
“Wår fattiga natur ålägger oss att wara ett måttligt och förnöjsamt folk. Denna regel gäller företrädeswis Westerbotten, en af de fattigare af rikets provinser. Dess inwånare måste bortlägga det allmänna missbruket af kaffe och andra öfwerflödswaror, om något wälstånd skall kunna uppkomma”.
Omoraliska och sjuka
Förutom att göra västerbottningarna förslappade, omoraliska och sjuka härleder man också kaffedrickandet till det minskade intresset för slöjd som man kunnat skönja, återigen, bland de lägre klasserna. Ett resonemang som skulle kunna appliceras på 1980-talets debatt om rollspel och de skräckscenarion som målades upp när det gällde videovåldets konsekvenser när videobandspelaren gjorde sitt breda intåg i svenska hem.
Wår fattiga natur ålägger oss att wara ett måttligt och förnöjsamt folk. Denna regel gäller företrädeswis Westerbotten.
Kvinnorna är värst
Professor Huss och tidningens skribenter, som med hundra procents säkerhet var män, ägnar också mycket tid åt att diskutera de konsekvenser som kvinnors kaffedrickande har för såväl hemmet som för landet. Förutom hysteri och nervsvaghet kan kvinnors kaffedrickande också leda till färre barn och på sikt undergräva hela samhället:
”I synnerhet torde qwinnorna inom Westerbotten, som i högre grad än männerna öfwerlåtit sig åt ett omåttligt begär efter kaffe, och dock ega mindre förmåga än männen att motstå dess förderfliga werkningar, taga sig tillwara för en dryck, som icke allenast förswagar deras helsa och skadar wälståndet i deras hus, utan ock gör dem mindre förmögne till och fallna för arbetsamhet”.
Med det sagt tycker jag att vi alla går och tar oss en riktigt god kopp kaffe, vilken med all säkerhet blir varken dagens första eller sista steg mot förfall, sedeslöshet och magkatarr.
