Johan Daniel Lindström, Doktor Lindström, föddes 1812 i Vadstena men kom att tillbringa merparten av sitt yrkesliv i Västerbotten, först som sockenläkare och från 1850 som provinsialläkare. En provinsialläkare var statligt avlönad och fungerade som en slags förmyndare för all hälso- och sjukvård i distriktet. De rapporterade också till Sundhetskollegiet, dåtidens motsvarighet till Medicinalstyrelsen.
Västerbotten var uppdelat i ett Umeå- och ett Skellefteådistrikt. Och det var inga små distrikt. Doktor Lindström ansvarade för Skellefteå, Lövånger och Burträsk samt lappmarksförsamlingarna Arvidsjaur och Arjeplog. Det är inte svårt att tänka sig att han tillbringade en stor del av sin tillvaro på resande fot.
Genom att läsa de gamla årsberättelser som finns i Medicinhistoriska databasen vid Linköpings universitet får man en bra insyn i vad som mötte läkarna ute i bygderna men man får också mycket information om platsernas folkkynne, jordbruk, industri och skogsnäring.
Årsberättelserna som rör Doktor Lindströms arbete visar att hans jobb handlade mycket om att kurera könssjukdomar, försöka bota ljumskbråck och diverse kirurgiska ingrepp. Inte sällan får han den fruktansvärda uppgiften att, för att rädda moderns liv, stycka döda foster som fastnat och dött i livmodern. Ett ingrepp som kan tyckas barbariskt men som vid den här tiden var enda lösningen för att ha en chans att rädda kvinnan. En Falmarkskvinna med för trångt bäcken blev tvungen att genomgå den här typen av ingrepp två gånger på tre år. Det är svårt att föreställa sig hur hon måste ha känt det såväl innan som efter ingreppen.
Doktor Lindström ansågs vara en för sin tid mycket skicklig läkare som klarade av komplicerade kirurgiska ingrepp under ofta primitiva förhållanden. Han var en av de första läkarna i landet som provade att söva patienter med kloroform inför amputationer. Han lyckades också operera bort cancertumörer på personer som sedan förblev friska.
En av hans mindre lyckade försök kom sig av en konferens i Tyskland där han fick höra om Schreiberska brännvinsmetoden som gick ut på att man skulle dricka ofantliga mängder alkohol för att på så sätt få avsmak för sprit och bli nykterist. En metod han snabbt upphörde att använda efter att Brunnsgården i Skellefteå under ett par dagar förvandlats till ett komplett dårhus.
Johan Daniel Lindström var gift med Maria Adolfina Normelin och de hade tillsammans två söner och en dotter. Familjen bodde på Prästbordet i Skellefteå. 1869 dog Johan Lindgren i tyfoidfeber, 59 år gammal.
