Jag har alltid varit nyfiken på kreativitet. Vad det är, hur det fungerar och varför vissa verkar ha det i överflöd medan andra tvekar inför det. Och vilka utmaningar som följer med den. Den här fascinationen har lett mig till att läsa en del böcker och lyssna på poddar i ämnet av såväl forskare och konstnärer som människor med så kallade kreativa yrken.
Många tror att kreativitet är något mystiskt – att vissa föds med det och andra inte. Men forskning säger något annat. Kreativitet är inte en gåva förunnad några få utan en mänsklig egenskap, något vi alla bär på och kan träna upp.
Samtidigt har jag också förstått att kreativitet inte alltid är välkommen. Utåt sett älskar vi idén om nytänkande men i praktiken är vi ofta skeptiska mot dem som faktiskt tänker nytt.
Oxford Dictionary definierar kreativitet som ”användningen av fantasi eller originella idéer för att skapa något.” En mer utvecklad definition menar att det ska både vara en nyhet och användbart.
Kreativitet handlar om att hitta, utforska och lösa problem. Att se samband där andra ser kaos. Att våga testa, experimentera, misslyckas och försöka igen. Oavsett om det är en entreprenör, en forskare som jagar medicinska genombrott eller en förälder som försöker få vardagen att fungera, är den viktigaste resursen något vi redan har – vår förmåga att tänka nytt. Men varför tvekar vi så ofta inför just det?
Framtidens lösningar kommer inte att se ut som de vi redan har. De kommer att utmana oss, skaka om oss och antagligen också irritera oss.
Att tänka annorlunda innebär ofta att möta motstånd. Historien är full av exempel på människor som kom med idéer långt före sin tid – och som fick betala priset för det. När Galileo Galilei hävdade att jorden kretsade runt solen och inte tvärtom blev han fängslad och hotad till livet av inkvisitionen. När Bob Dylan tog steget från akustisk folkrock till elektrisk gitarr på Newport-festivalen 1965, buades han ut av delar av sin egen publik. Ada Lovelace förutsåg datorns potential på 1800-talet och skrev världens första algoritm. Då avfärdades hennes idéer men idag betraktas hon som en pionjär inom datavetenskap.
Och så har vi James Dyson. Mannen som spenderade fem år och över 5 000 prototyper på att utveckla sin banbrytande dammsugare utan påse. Han blev avfärdad av branschen, motarbetad av företag som tjänade på att sälja dammsugarpåsar. Men han gav inte upp och förändrade till slut delar av en hel industri.
Men det här handlar inte om att vara svår för sakens skull. Det handlar om att förstå att nytänkande ofta skaver. Att de som bryter normer och utmanar det invanda kan uppfattas som störande tills de plötsligt förändrar allt.
Och här måste vi fråga oss själva: När nästa stora, eller lilla, idé presenteras, kommer vi att lyssna? Eller kommer vi att vända ryggen till?
Kreativitet är inte en gåva förunnad några få utan en mänsklig egenskap, något vi alla bär på och kan träna upp.
Jag är väldigt nyfiken på vilken roll kreativitet spelar i de utmaningar vi står inför idag? Framförallt klimathotet. Summerat tror jag att vi behöver kreativitet mer än någonsin. Men för att den ska kunna omvandlas till faktiska lösningar behöver vi också vara beredda på att ta emot den.
Det räcker inte att säga att vi vill ha innovation, förändring och nya lösningar. Vi måste också skapa en kultur där det är möjligt att tänka nytt. Där människor vågar utmana det etablerade och där de faktiskt blir lyssnade på.
Och även om det just nu kan kännas som att vi rör oss i en annan riktning, är jag övertygad om att vi snart kommer att se världs- europeiska och svenska politiska beslut som tvingas linjera med klimatmålen. Den dagen kommer det vara företagen, organisationerna och individerna som redan nu vågat ta in ”obekväma” kreativa idéer som står starka. De som vågade tänka nytt innan det blev oundvikligt.
Och resten? Kanske inser de för sent att världen redan börjat röra sig åt ett annat håll.
Framtidens lösningar kommer inte att se ut som de vi redan har. De kommer att utmana oss, skaka om oss och antagligen också irritera oss. Så om vi vill ha förändring – i det här fallet ett välmående ekosystem som vi människor i allra högsta grad är en integrerad del av – då måste vi också vara villiga att välkomna den.
