– Det här är ett sätt att bidra till bevarandet av ett traditionellt hantverk. För jag brinner för just bevarandet av hantverk oavsett form och material. Saker måste få skapas och inte bara masstillverkas av maskiner. Jag tror det är viktigt för oss människor, säger Elin.
Den här dagen har årets upplaga av den svenska sommaren återigen visat sin trista repertoar av lite sol, lite moln, lite blåst och lite regn – allt komprimerat och levererat på den halvtimme det tar att köra mellan Skellefteå och Lillsladan där Elin och hennes familj har sin sommarstuga.
När jag anländer, två minuter efter utsatt tid, har väderpotpurrit övergått i ett crescendo av hällregn. Genom regnridåerna skymtar Elin Selin vid drejskivan i sin ateljé.
– Jag har alltid jobbat kreativt på min fritid, målat, vävt och skapat med händerna. Men när jag var ung och stod i ett vägskäl så valde jag att utbilda mig till socionom, något jag aldrig ångrat. Men nu känner jag att det är dags att satsa på det kreativa.
Statligt stöd
I augusti 2023 avslutade Elin sin anställning som familjebehandlare på Skellefteå kommun och vid årsskiftet påbörjade hon Formakademins utbildning till produktionsdrejare.
Det är en utbildning som startats med hjälp av statligt stöd för att återuppliva ett yrke som det finns behov av men som fört en tynande tillvaro ända sedan de stora porslins- och keramikföretagen som Gustavsberg och Uppsala/Ekeby avvecklades på bred front.
– Utbildningen har inte funnits på tjugo år trots att behovet av produktionsdrejare fortfarande finns. Nu återstår bara ett tiotal drejare i landet och samtliga närmar sig övre medelåldern. Det är ett hantverk och ett yrke värt att bevara och som dessutom behövs.
Som produktionsdrejare tas arbetet med keramik och drejning till en helt annan nivå. Man ska kunna producera större kvantiteter keramik efter ritning från exempelvis en fabrik eller ett företag.
– Du måste helt enkelt vara grym på att kunna dreja i större omfattning. Dessutom ska du kunna göra det snabbt, snyggt och jämnt. Som produktionsdrejare kan du jobba i eget företag eller som konsult men det handlar om att du ska kunna producera stora kvantiteter med bra kvalitet, berättar Elin.
Utanför boxen
Att ta steget från familjebehandlare till produktionsdrejare kan tyckas vara långt. Och det kanske det är på vissa sätt. Men Elin ser redan nu beröringspunkter mellan de olika yrkena, både rent praktiskt men också när det gäller hennes egen inställning.
– Både som familjebehandlare och keramiker finns det metoder och tekniker du ska förhålla dig till och använda dig av. Men du måste också involvera dig själv och ditt bemötande i ditt arbete, använda din erfarenhet till att hitta nya vägar och egna lösningar utanför boxen. Jag tror det är ett förhållningssätt som man har nytta av oavsett vilket yrke det handlar om, säger Elin.
Elin ser inte heller någon direkt motsättning mellan sina snart två yrkestitlar. Snarare tvärtom. Bara en termin in i utbildningen har hon redan tankar kring hur de skulle kunna kombineras.
Jag tror det är ett förhållningssätt som man har nytta av oavsett vilket yrke det handlar om.
– Jag har faktiskt en dröm om att kunna jobba med båda mina kompetenser, kanske kunna erbjuda kommunen någon form av samarbete där ungdomar med problematisk skolfrånvaro och psykisk ohälsa kan få komma och skapa i lera några timmar varje vecka, säger Elin och fortsätter:
– Just problematisk skolfrånvaro har jag jobbat mycket med som familjebehandlare och jag vet hur viktigt det kan vara att få komma ut, göra något kreativt, även om man inte har förmågan att vara i skolan.
Vill lyfta hantverket
Efter två timmar i Elins sällskap inser jag att den idén är långt ifrån den enda hon har. På listan för framtiden finns även tankar på att skriva en bok om platser där keramikproduktion bedrivits och personerna som verkat inom den.
– Det finns så många som besuttit ett enormt hantverkskunnande, som byggt vårt arv men som aldrig fått synas. Jag skulle vilja lyfta dem. Ja, som du hör råder det ingen brist på idéer precis. Men jag ska försöka ta en sak i taget, säger Elin.