Att komma till Annas och Isacs gård utanför Lövånger är som att stiga rakt in i en idyll i stil med Alla vi barn i Bullerbyn. Det röda huset med vita knutar ligger just nu inbäddat i snö men den allt starkare marssolen ger en hint om varma sommardagar på landet.
– Vad bra att det står en massa skidor här, då ser det ut som att vi är sportigare än vi är, säger Anna och pekar mot husväggen.
Att göra något för ett utsatt barn – det finns faktiskt inget större.
Inne i köket hänger en ballong formad som en åtta. Det är resterna efter helgens födelsedagsfirande av ett av familjens barn; den flicka som kom till familjen som ettåring och nu bott hos familjen Andersson och deras fyra äldre barn i sju år.
– Det var i samband med flyktingkrisen 2015 som vi bestämde oss för att vi ville ta emot ett barn och gjorde en familjehemsutredning. Bara några månader senare kom hon till oss. Från början var det tänkt som en sex månader lång placering men det blev som du ser längre, säger Anna.
Det råder brist på familjehem i såväl Skellefteå som i resten av Sverige. Och många är de barn som skulle behöva en stabil familj med allt vad det innebär i form av kärlek, rutiner och trygghet. Att vara familjehem är för Anna och Isac ett sätt att bidra till samhället men de poängterar vikten av att den befintliga familjen är på en bra plats i livet när man åtar sig uppdraget.
– Våra egna barn mådde bra. Vår yngsta var då sex år och vi hade gott om plats i huset. Det var ett bra läge att göra en insats för ytterligare ett barn. Att göra något för ett utsatt barn – det finns faktiskt inget större. Och vi hade väl också en romantisk idé om att göra en insats för samhället, säger Isac
Tredelat ansvar
Men att vara familjehem är inte enbart en dans på rosor. Anna och Isac är öppna kring de utmaningar som följer med ett barn som varit med om jobbiga saker i sitt liv.
– Oavsett vilket barn du får så måste man vara beredd på att det kommer med en emotionell ryggsäck. Barnet har också en ursprungsfamilj som man måste ta hänsyn till och kunna hantera. Att kunna samarbeta med både de biologiska föräldrarna och socialtjänsten är enormt viktigt. Det är för barnets bästa och det måste man alltid komma ihåg, säger Anna.
Anna och Isac beskriver föräldraskapet till ett placerat barn som tredelat. Som familjehem delar du ditt föräldraskap med socialtjänstens familjehemsenhet och vårdnadshavaren. Det medför såklart utmaningar men att ha nära kontakt med familjehemsenheten ger också en trygghet i form av kontinuerligt stöd i föräldraskapet. En familjehemssekreterare, som kan både barnets och familjens historia, finns alltid tillgänglig som bollplank och rådgivare när det gäller barnet och föräldrarollen. Man får också möjlighet att gå kurser och delta i nätverk med andra familjehem där man får möjlighet att dela erfarenheter, utmaningar och glädjeämnen.
Vi måste också bidra och i det här fallet öppna våra hem för barn som behöver det.
Alla nya familjehem får också genomgå en obligatorisk utbildning som ger kunskap om hur uppdraget fungerar och vilka rättigheter och skyldigheter man har.
– Vi tycker att Skellefteå kommun varit toppen i det här. De finns alltid till hands för att stötta och hjälpa till med praktiska frågor. Det är så lätt att säga att den svenska socialtjänsten ska jobba bättre på olika sätt men i mångt och mycket handlar det också om oss medborgare. Vi måste också bidra och i det här fallet öppna våra hem för barn som behöver det, säger Anna.
Inte alltid lätt
Den nyblivna åttaåringen kommer in efter att ha varit ute på gården med sin storebror. Hon är mycket intresserad av vad den där “tanten” vill prata med hennes mamma och pappa om. Det är en levnadsglad och sprudlande liten tjej som betraktar mig med den där öppna och nyfikna blicken som bara ett barn har. Det är svårt att förstå att det här uppenbart trygga barnet var i det närmaste helt apatiskt när hon anlände till familjen för sju år sedan.
– Det har inte alltid varit en lätt resa. Det går i perioder som med alla barn. Och eftersom vår flicka har en intellektuell funktionsnedsättning och en adhd-diagnos är det klart att vi är väldigt trötta ibland. Men då kommer helt plötsligt en harmonisk period då saker flyter bättre, säger Isac.
Många som funderar på att bli familjehem kanske funderar på hur det ska påverka de befintliga barnen i familjen när ett nytt barn med en tuff bakgrund anländer. För Annas och Isacs barn har det gått bra. En av deras äldre tjejer har redan bestämt att hon ska ha två biologiska barn och två familjehemsplaceringar när den tiden kommer.
– För att det ska gå bra handlar mycket om att familjen ska vara på en bra plats där alla mår bra när det nya barnet kommer. Och det kan vara en fördel att barnen är lite större, att alla barn inte har exakt samma behov, säger Anna.
Barn är flexibla
Vid jul inträffade en stor händelse i familjen Anderssons liv. Då blev deras flicka vårdnadsöverflyttad vilket innebär att Isac och Anna har övertagit det juridiska ansvaret för henne. Det ger dem möjlighet att fatta egna beslut i större utsträckning och utan godkännande från de biologiska föräldrarna. Men fortfarande finns socialtjänsten med på ett hörn samtidigt som Anna och Isac fortsätter att få ekonomisk kompensation som familjehem.
En vårdnadsöverflyttning ska vanligtvis utredas och beslutas efter att ett barn varit i ett familjehem i två år. Men på grund av pandemin och andra faktorer tog det längre tid för Anna och Isac.
– Men vår flicka träffar fortfarande sin mamma var åttonde vecka. Vi tycker det är väldigt viktigt att hon får ha sin biologiska mamma i sitt liv. Och barn är så flexibla. För henne är det helt naturligt att ha flera föräldrar. Och som familjehem ska man aldrig någonsin prata illa om de biologiska föräldrarna. Hennes bästa är och ska alltid vara i centrum.
Det är omöjligt att inte komma in på frågan om anknytning när man pratar om frågor som rör att ta hand om ett barn som man inte fött. Givetvis beror det på vilken ålder barnet har när det anländer till familjehemmet. Men för Anna och Isac var både kärleken och anknytningen självklar från första stund.
Det var nästan som att man knöt henne hårdare till sig direkt.
– För mig var det aldrig en fråga. Jag har burit hem barn från både BB och kommunen och för mig var det ingen skillnad. Det gav samma känsla, säger Isac och får medhåll från Anna:
– Det var nästan som att man knöt henne hårdare till sig direkt. Mycket för att hon var i ett sådant desperat behov av det och anknöt till oss stenhårt direkt. Samtidigt måste man, som familjehem, vara medveten om att man kanske inte får behålla barnet för evigt, säger Anna.
Ger förståelse
Det börjar närma sig middagstid. En viss liten tjej börjar ledsna på att mamma och pappa är upptagna med en random tant med anteckningsblock. Jag inser att vi suttit och pratat i över en och en halv timme och att solen börjar sänka sig över lägdorna utanför.
– Att vara familjehem ger en större förståelse och ödmjukhet inför människor som inte har det så lätt. Ingen människa vill ge upp sina barn men ibland är det tvunget. Tänk vilken skillnad vi alla skulle kunna göra om fler öppnade sitt hem för barn som behöver, säger Anna och tillägger.
– Vi är inga superföräldrar. Att vara vuxen och vettig och kunna erbjuda ett tryggt hem räcker långt. Jag brukar säga att halvfina föräldrar ger helfina barn.
