Den här januaridagen är som själva definitionen av en vinterdag: strålande sol, gnistrande snö och en kyla som återigen verkar ha kopplat greppet någonstans strax under 20 iskalla minusgrader. Hemma hos mig står badrumskranen och droppar – en åtgärd som erfarenheten från den tidigare köldknäppens frysta rör lärt mig. Lätt beredskap, kan man kanske kalla det.
I samlingslokalen högst upp i ett hus på Tuböle har ett gäng från bostadsrättsföreningen samlats för att lära sig mer om hemberedskap i händelse av kris eller krig. Lena Lundman Westberg från Civilförsvarsförbundet i Västerbotten är på plats med sin fullpackade krislåda. I det lilla köket står kaffet och bullarna redo för fikapausen. Lena håller upp broschyren Om kriget eller krisen kommer som delats ut till alla svenska hushåll av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
– Den här kom 2018. Så det här med att höja beredskapen är inte helt nytt. Men kriget i Ukraina har påmint oss om att vi inte är så skyddade som vi kanske tror, precis som pandemin och skogsbränderna fått oss att förstå att stora kriser kan ske, säger Lena.
Kris och utveckling
Alla deltagare får kort med frågor som ska fungera som underlag för diskussion. “Vad är en kris?” läser någon från det första kortet. Och det tar inte lång tid innan samtalen är igång.
– Det kan vara kyla, brand eller översvämning, säger någon.
– Strömavbrott, fyller en annan i.
– Ordet kris betyder utveckling, oavsett om vi pratar om en personlig kris eller en samhällskris. Det är något vi kan lära oss av. Ju bättre förberedda vi är, mentalt och praktiskt, desto bättre kan vi klara krisen, säger Lena.
Lena visar sin medhavda krislåda. Där finns torrvaror i form av havregryn och snabbnudlar som inte kräver så stor åtgång av vatten, konserver och pet-flaskor och dunkar för vattenförvaring.
– När det gäller konserver så är de ofta okej långt efter att bäst-före-datum passerat. Det handlar om att titta, lukta och smaka för att avgöra om det är ätbart. Detsamma gäller för vatten. Vattenreningstabletter är bra att ha men ofta räcker det att koka vattnet.
Körde vatten hela sommaren
Att Lena är rutinerad i frågor kring hemberedskap är tydligt. Men så har hon också varit engagerad i frågan sedan 2005, då Skellefteå kommun drog igång en frivillig resursgrupp, en så kallad FRG. Med tiden blev Lena ansvarig för gruppen som fanns fram till 2015.
– Gruppens största insats var under cryptosporidium-tiden då vi körde ut vatten. Jag jobbade natt på sjukhuset under den tiden och dagarna gick åt till att köra vatten, det var fullt upp.
Lena beskriver sig som en person som vill engagera sig och hjälpa till där hon kan. Innan hon engagerade sig i kommunens FRG-grupp och Civilförsvarsförbundet var det Vuxen i skolan och Vuxen på stan som gällde.
– Jag kan ibland fundera på varför jag gör det här vid sidan av mitt heltidsjobb. Men det ger mig så himla mycket tillbaka när människor blir intresserade och vill bidra själva, säger Lena.
Viktigt att klara sig själv
I Sverige råder totalförsvarsplikt. Den innebär att alla som bor i Sverige och är mellan 16 och 70 år kan kallas in för att hjälpa till vid krigsfara och krig. Det kan handla om rena krigsinsatser men också om civilplikt, att hjälpa till inom vård och barnomsorg, och tjänsteplikt vilket innebär att arbeta inom verksamheter som måste fungera även vid krig.
Enligt Lena är den egna beredskapen, hemberedskapen, lika viktig. Och inte bara för individen utan även för samhället. Staten förväntar sig att befolkningen ska klara sig själva en vecka i händelse av krig eller omfattande kris. Att vara förberedd är att både hjälpa sig själv och andra.
– Det handlar om att inse att den egna förmågan att klara sina grundläggande behov av sömn, vatten, mat och information är att bidra med samhällsnytta. På så sätt kan en större andel hjälp koncentreras till svaga grupper som äldre, barn och sjuka, säger Lena.
När vi avverkat korten, pratat om det moderna samhällets sårbarhet, vilka kriser som potentiellt kan komma och hur vi kan skydda oss mot kyla och sjukdom, är det dags för en välbehövlig kaffepaus. Mitt emot mig vid bordet sitter Pether Nyström som bor i området och tog tillfället i akt att lyssna till Lena innan det är dags att hämta barnbarnen på förskolan.
– Det här är ju ett ämne som känns alltmer aktuellt, det ligger i luften. Det känns värdefullt att få information och nya tankar genom att höra vad andra har att säga. En sak jag inte tänkt på är det här med värmen. Att det faktiskt kan vara bättre att ha ett omodernt ställe med vedspis och torrdass i händelse av krig eller kris. Vårt moderna, högteknologiska samhälle är väldigt sårbart.
Kliver fram i kris
Det är allmänt känt att svenskarnas intresse för att engagera sig ideellt i föreningar och organisationer minskar, något som oroar Lena. När världen kommer närmare, med krigs- och klimathot, behöver vi mer än någonsin samlas. Samtidigt tror hon på den svenska befolkningens förmåga att hjälpa både sig själva och andra.
– Forskningen visar, och jag tycker jag ser det också, att när det händer något då är vi bra på att hjälpa varandra i Sverige. När allt är som vanligt, då sitter det fast, men när det krisar finns vi där för varandra.
