Med en något äldre make som redan gått i pension hade Doris Ekefjärd bestämt sig för att trappa ner vid 62 års ålder, hösten 2019. I september avtackades hon på sin arbetsplats med blommor, presenter och ett “nu börjar livet”-kort.
– Men riktigt så blev det inte, berättar Doris och ler när vi sätter oss ner vid vardagsrumsbordet i hennes hem.
Istället radade motgångarna upp sig. Knappt en vecka efter att hon gått i pension blev hon tvungen att operera gallan, och ytterligare två veckor senare kom ett jobbigt besked från mammografin.
– De hade sagt att jag skulle få svar inom två veckor, så när brevet med en kallelse att göra biopsi kom bara två dagar senare blev jag så rädd, berättar Doris.
Då kändes det som att gå till sin egen avrättning.
Tio dagar senare gjordes biopsin i Umeå. Svaret skulle komma inom en vecka, men bara två dagar senare ringde bröstsköterskan från Skellefteå lasarett.
– “Ta med dig någon”, sa hon. Då kändes det som att gå till sin egen avrättning, berättar Doris.
Trippelnegativ bröstcancer
Det visade sig att hon drabbats av trippelnegativ bröstcancer, vilket är en av de cancerformer som har högst dödlighet.
– När jag googlade stod det i princip att jag hade noll procent överlevnadschans, säger Doris som utöver detta började att se suddigt.
– Jag hade fått hål på gula fläcken, på båda ögonen. Det går att operera, men inte samtidigt som jag fick cellgifter. Det var enormt irriterande då det hindrade mig från att läsa, köra bil, se tv och allt sånt.
När jag googlade stod det i princip att jag hade noll procent överlevnadschans.
Till en början höll hon sjukdomarna för sig själv och sina närmaste. Hon ville inte att någon annan skulle behöva oroa sig och tycka synd om henne.
– Men när jag träffade en bekant på mataffären som undrade hur jag trivdes som “glad pensionär” så bröt jag ihop, och efter det bestämde jag mig för att vara mer öppen med hur jag mådde, säger Doris.
Från och med då började hon skriva inlägg på Facebook där hon berättade om sjukdomsförloppets framsteg och motgångar, och fick då ett enormt stöd.
– Det var mycket elände, men jag försökte att även lyfta positiva saker. Till exempel som att jag inte behövde köpa schampoo längre eftersom jag inte hade något hår, säger Doris och skrattar.
Det var mycket elände, men jag försökte att även lyfta positiva saker,
Skrivandet är något som hjälpt henne att processa allt hon varit med om – och det resulterade även i en första bok som hon gav ut våren 2021.
– Det är något som jag velat göra länge, men aldrig tagit mig för. Men om det är något som blir tydligt när man drabbas av cancer så är det att inte skjuta upp saker, säger Doris.
Släppt en ny bok
Stärkt av mottagandet från sin första bok fick hon också mod att kolla intresset hos olika förlag att ge ut en novellsamling med texter som hon skrivit under åren. Semafor förlag nappade – och i slutet av oktober kom Doris andra bok ut.
– Det kändes fantastiskt att de tyckte att det jag skrivit var bra. Tanken är att man ska bli glad, känna igen sig eller förvånad när man läser, säger hon.
Under 2019 och 2020 genomgick Doris fem operationer, sex cellgiftsbehandlingar och femton strålningsbehandlingar. Idag känner hon sig frisk, även om hon vet att det finns en viss risk för bakslag.
– Jag försöker att njuta av livet varje dag, även när det regnar. Och jag gnäller inte lika mycket över småsaker som jag gjort förut, säger hon och ler.
Jag försöker att njuta av livet varje dag, även när det regnar.
Den positiva synen på livet är något hon önskar att fler kunde ha, även utan att behöva drabbas av svåra sjukdomar.
– När man varit frisk i hela sitt liv så tror man att det ska fortsätta vara så, men man vet faktiskt aldrig hur det blir, säger Doris som verkligen vill uppmana alla att njuta av varje minut som livet har att ge.
– Skjut inte upp saker! Livet är nu, och det är vackert, säger hon.
