30-årige Masood Raufi minns det tidiga 2000-talet, då familjen flydde turbulensen i Afghanistan till grannlandet Pakistan. Mamma var utbildad lärare och pappa ingenjör, men de fick inget jobb. Masood berättar att pappa började sälja grönsaker på gatan.
– Jag minns hur svårt vi hade det. Det var jättesvårt. Jag bestämde mig för att utbilda mig, oavsett vad, och mina föräldrar försökte stötta mig. Från den tiden har jag alltid haft viljan att lära mig saker och sedan hjälpa andra. Det är det som gör mig glad.
Det är det som gör mig glad.
Så småningom flyttade de tillbaka. I Kabul blev Masood djupt engagerad i mänskliga rättigheter och fredsbevarande arbete. Han anslöt sig till föreningar, både nationella och internationella som MasterPeace, och höll bland annat utbildningar i andra delar av Afghanistan. Behovet var än mer trängande där än i huvudstaden, förklarar han.
Men alla tyckte inte om deras arbete. Två av Masoods vänner har fått sätta livet till.
– Två av mina bästa vänner. En av dem var min kusin, som var engagerad i rörelsen.
Samtidigt jobbade han som IT-tekniker och tolk åt utländska styrkor i Afghanistan. Framför allt tyska Nato-soldater, men även åt Interpol. Masood fann en trygghet i det, men till slut blev situationen så ohållbar att hans mamma bad honom att snälla fly.
Han utstod hot och till slut en direkt attack, ändå ville han inte åka därifrån.
– Jag ville inte göra det, men jag är mammas pojke, säger Masood och skrattar till.
Han kom till Sverige i december 2014, via Malmö och Stockholm till Skellefteå. Masood fann sig snabbt i sin nya situation och lärde sig språket på egen hand.
Jag kan ju tyska och engelska.
– När du kommer som vuxen till Sverige får du inte hjälp med skola eller språk förrän du fått uppehållstillstånd. Så jag lånade böcker på biblioteket och använde Youtube-tutorials. Jag kan ju tyska och engelska sedan tidigare, så det hjälpte mig säkert.
Åstadkommer mycket, snabbt
Några år senare har Masood startat MasterPeace Sweden och fortsätter hålla kontakt med organisationen i Afghanistan, där hans lillebror fortfarande jobbar. Masood har även framgångsrikt tagit över Rosana Pizzeria i Bureå, engagerat sig i styrelsen bakom Marongas Hörna och startat Serviceförmedlingen, som just nu utgår ifrån samma lokal.
– Ett företag som förmedlar olika tjänster, som namnet säger. Dels jobbar jag med IT-tjänster; alltså nätverkskonfiguration, bygga hemsidor, webbutveckling och så vidare.
Företaget är ett brett paraply, som många saker ryms under. De erbjuder lite av varje.
– Vi kan till exempel ha städ- och flyttjänster för privatpersoner och företag, eller små renoveringar. Någon kanske vill ha hjälp med trådgårdsarbete, exemplifierar Masood.
Anställer ungdomar och andra
Även här skiner omtanken igenom. När Masood får ett uppdrag behovsanställer han de som kan ha svårt att hitta annan sysselsättning. Till exempel långtidsarbetslösa.
– Förut har jag jobbat inom kommunen, bland annat som ungdomsassistent och flyktingassistent. Jag har träffat många jättefina ungdomar, men som kanske har kommit i dåligt sällskap eller haft svårt att komma igång i livet. Jag har bra kontakt med dem, både som ”vuxen” och vän, och jag tänker på dem när jag anställer.
Jag tänker på dem när jag anställer.
Har du alltid varit så här driven?
– Ja, även om jag inte tycker att jag har samma ork nu som förut, skrattar Masood.
– Det är lätt att bli försiktig när du kommer som nyanländ, men jag har alltid haft lätt att prata med människor och lära mig nya saker. Det handlar om vilja också. När du flyr ett land måste du tänka ”vad kan jag göra nu?”, och bara göra det bästa av det.
