På måndagen sätter Jens Näslund och Gittan Smedh upp en lapp på ytterdörren, för att snällt uppmana alla nyfikna besökare att vänta tills morgonen därpå med att titta in. De är så många att gänget på Café Kanel har svårt att få någonting gjort annars.
– Det är så mycket folk som springer här. De är våra fina kunder och vi vill inte vara oartiga, men vi har bara 24 timmar på dygnet och i morgon smäller det, säger Gittan.
Under förra besöket var lokalen helt rensad, med undantag för en bevarandevärd disk. I dag är allting nytt, alltifrån golvet och taket till köket, borden och vitvarorna.
– Det är jag som har sågat, slipat och oljat borden, berättar Jens och visar.
Jag förstår att arbetet har varit intensivt i perioder?
– Ja, men det har varit roligt. Jag som snart fyller 73, jag har gått hemma och inte haft någonting att göra i fem och en halv månad – och det är inte jag, säger Gittan glatt.
Med anledning av pandemin har Gittan varit beredd att begränsa sin närvaro i kaféet, men hon kommer att finnas där. Hon tänker dock avstå från att krama gästerna.
Spännande och nervöst
Jens berättar att resan har känts lång sedan de fick veta att de inte kunde vara kvar i den gamla lokalen. Mor och son är glada att kunna öppna igen tillsammans med Fouzia Ajaz och Murali Aryal. Till en början kommer utbudet att förbli sig likt.
– Vi har haft ett bra koncept. Framöver kommer vi att ta fram nya saker. Vi vill bland annat kunna göra pannkakor till barn, de tycker inte alltid om räkor, säger Gittan.
Hur är känslan inför i morgon?
– Det känns spännande, men jag är också skitnervös, säger Jens.
– Jag ser fram emot det. En del är så ivriga att de knappt hälsar på stan utan bara frågar ”när öppnar ni?”, säger Gittan skämtsamt och pekar bestämt med handen.
