KRÖNIKA Cecilia Edström om en shot-bar, att utveckla Norrlands inland och idéer som aldrig blir av: ”Allt känns så lätt till en början”
***
Det började med att en kompis berättade att hon varit i Finland. Det slutade med att vi skulle öppna en shot-bar i centrala Stockholm. Idén var så briljant – ett helt nytt koncept dessutom. På menyn: enbart shots. Baren skulle vara liten utan sittplatser och tänkt som ett pit stop för de som just lämnat hemmafesten och strax skulle entra klubben. Vi såg framför oss grabbgäng från andra delar av Sverige som åkt till Stockholm över helgen. Hur de förfestade på hotellrummet och snackade om den här nya baren som bara serverar shots. De sa typ: ”Hur coolt?!”
En halv, om inte en hel, kväll med två kompisar gick åt till att prata om baren och hur den skulle göra oss rika. Vi slog oss för bröstet flera gånger och kände att, ”på allvar, nu gör vi det här”. Sedan den dagen har vi aldrig pratat om baren. Inte en gång. Den var bara ännu en i raden av alla idéer som inte förverkligats.
Det finns många exempel från mitt liv och från andras. Så många idéer som inte blivit av. Som en vän sa:
”Man matas dagligen med personer som förverkligar sina drömmar. Det ser så enkelt ut. Allt känns så lätt till en början. Sedan blir man livrädd för att misslyckas, och det blir inget.”
Det går liksom inte att komma ihåg alla gånger jag suttit och researchat hur man skulle kunna få norra Norrlands inland att blomstra. Tro mig – det finns idéer. I min hjärna skulle Glommersträsk kunna vara en metropol. Men vad har jag konkret gjort. Nada.
Och jag är inte ensam. Runt lunchbordet idag diskuterade vi det här och jag fick flera liknande exempel berättade för mig. Som när Michaela blev helt hooked på aktier. Hon blev medlem på Nordnet, skaffade en aktiedepå, köpte och sålde och gick med i Facebookgruppen ”Economista – kvinnor som gillar aktier”. Hon läste och läste, och läste lite mer om olika branscher och trender. Efter en månad kom hon på att det är svintråkigt med aktier. Avbröt. Kastade portföljen.
Malin la orimligt mycket tid på att läsa på om ett el-piano som hon aldrig köpte. Hon var så inne på att införskaffa ett och börja spela att hon ägnade kvällarna åt att titta på piano-tutorials. Jag repeterar: Hon tittade på tutorials trots att hon inte ens ägde ett piano.
Hur ska vi summera det här? Jag har sannerligen funderat hur jag ska ställa mig till mina egna drömmar och idéer som aldrig blir till verklighet fullt ut. Är det bra eller är det dåligt för mig? Är det slöseri med tid att sitta och prata om en shot-bar en hel kväll eller att bygga en hemsida månader i sträck för att tillslut besluta sig för att inte publicera den. Eller kan jag se det som att jag utvecklas och faktiskt lär mig något? Eller har rösten som skriker i ett något högre tonläge rätt: ”Varför fokuserar du på fel saker hela tiden? Ge fan i att springa efter varje liten idé din hjärna producerar – knöla ihop och kasta bort direkt. PRIORITERA!”
Eller är det så att alla taffliga försök till att förverkliga drömmar och idéer tillslut leder till att Glommersträsk växer och blir Sveriges mittpunkt?
Cecilia Edström | cecilia@megafonen.nu
Frilansjournalist med människor som sitt största intresse. Från Glommersträsk. Bosatt i Stockholm.
