KRÖNIKA Cecilia om terrorattacken i Stockholm, människor som offrar sig för andra – och mod: ”Definieras mod utifrån en känsla i var och en?”
***
När vettskrämda människor flydde hals över huvud bort från infernot på Drottninggatan sprang poliserna rakt mot det. Läkare packade sina väskor och begav sig till platsen för att om möjligt hjälpa skadade, utan att veta om ytterligare en attack skulle äga rum och i så fall var.
2015 offrade libanesen Adel Termos sitt eget liv för att rädda andras under en självmordsattack i Libanons huvudstad Beirut. Över 40 personer dog och runt 240 skadades. Fler hade det blivit om inte Adel tacklat ytterligare en bombman som just precis gjort sig redo för att detonera sin bomb. Ett ögonvittne sa att han mest troligt räddade livet på säkert 100 familjer. Adel och hans dotter dog.
Efter terrorattacken i Stockholm funderar jag väldigt mycket på ordet mod. När är man egentligen modig? Mod kan ju visa sig i många olika situationer.
”Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd”, skrev Tove Jansson. En tolkning av det skulle kunna vara att känner man inte fruktan så kan man inte heller kallas modig i den givna situationen. Alla människor är rädda för olika saker. Jag är exempelvis rädd för att folk ska tycka att det jag skriver är dåligt, ska läsa och tänka ”hur kan hon ens nämna en terrorattack i samma text som rädsla för kritik? Så okänsligt.” Vissa kan vara rädda för att närma sig en häst eller laga mat till ett helt sällskap medan de inte känner rädsla alls för att springa in i ett brinnande hus för att ett instängt barn ska komma till undsättning. Är då inte det sistnämnda mod?
Definieras mod utifrån en känsla i var och en av alla människor eller den utförda handlingen och samhällets syn på vilken handling som är modig?
Och mod, vilka yttre omständigheter gör att man kan vara modig eller ej? Ofta sägs det att ett karriärbyte är mod – hoppa av ekorrhjulet för att exempelvis starta eget. Men det är ju något som inte alla har möjlighet till. För att göra det krävs ett ekonomiskt skyddsnät av något slag, antingen i form av samhälle eller familj.
Civilkurage klassas som mod. Samma sak här som vid byte av karriär – vågar en person som befinner sig i samhällets utkant verkligen ställa sig upp på sin arbetsplats och protestera mot hur en arbetskamrat blir dåligt behandlad? Har den råd att göra det när det i värsta fall kan resultera i sparken, nästintill inga pengar och därmed inga matvaror i kylskåpet? Kan personen kallas feg för att den gick emot övertygelsen att arbetsgivaren betett sig dåligt men trots det inte ifrågasatt?
Nja, det här med mod och dess definition är svår. Jag nöjer mig helt enkelt med vad mod är för mig, och det är definitivt risken Adel Termos tog i Beirut och risken ambulanspersonal, medmänniskor och räddningstjänst tog på Drottninggatan. De riskerade sina liv. För att hjälpa andra.
Rädda eller ej? För mig är det sekundärt.
Cecilia Edström | cecilia@megafonen.nu
Frilansjournalist med människor som sitt största intresse. Från Glommersträsk. Bosatt i Stockholm.
Läs fler krönikor av Cecilia här »
Krönikan publicerades ursprungligen i Megafonentidnignen 4 2017:
