***
Det finns inte många kvar längre, men när jag växte upp under 90-talet fanns de överallt. Fotbollsklubbar på landet där du hittade en själ och en plats där några få människor arbetade enormt hårt för att hålla något vid liv.
För att skapa en lägereld för invånarna att samlas kring där det inte bara handlade om iPads, fredagsmys och Bonde söker fru. Där det istället handlade om en onsdagskväll på en rejäl träplanka som spikats fast på en stubbe för att skapa något som ibland kan kallas för en sittplats.
Jag, som många andra, fostrades där. På planerna utanför stan, där myggdimmorna var tätare än spontankollarna av notisläget på mobiltelefon-displayen. Matcherna kunde vara mot Stämningsgården, Rönnskär, Mjödvattnet, Bjurfors, Storm ute i Sandfors, Jörn, eller varför inte Örnvingen ute i Kalvträsk.
Det smärtar mig fasen djupt ner i själen att alla inte längre finns kvar. Men det är en annan tid nu, det finns inte samma återväxt i eldsjälarna som höll våra byaföreningar vid liv längre. Det finns inte heller kvar så många spelare som Åke Berglund.
För er som inte vet vem Åke Berglund är så ska jag berätta det. Åke var den som satt längst bak i lagbussen och drog historierna, han var den som alltid var där, han var Boliden FFI.
I 27 år spelade Åke Berglund fotboll i Boliden FFI, i 27 år spelade Åke Berglund ishockey i samma klubb. I över 40 år har han representerat föreningen. Läs det där igen innan du går vidare. 27 år som spelare i ett och samma lag. Jag har just och pass levt så länge. Antalet år är häpnadsväckande.
Spelare som ägnar sitt liv åt en förening är dock ovanligt i dagens samhälle. Tiden finns inte riktigt längre. Förut var det en självklarhet att gå ner till byns lägereld som då var fotbollsplanen, innebandy- eller hockeyhallen. Det var onsdag och till exempel Hjoggböle var på besök. Det såldes kaffe till självkostnadspris. Och om det mot förmodan fanns kvar varmkorv när matchen var slut, så sträckte sig kön långt över sidlinjen av hungertörstande spelare som just vunnit med 2-1 efter att grannens grabb gjort det matchavgörande målet.
Alla byalagen finns inte kvar längre. Och det finns inte lika många som åker och klipper gräset på sin egen tid, som spolar isen trots att ingen har frågat eller som bygger upp innebandysargen för att barnen ska få spela. De är de riktiga hjältarna som ska hyllas. De som alltid blev kvar, de som aldrig slutade, som fortsatte när alla andra valde tv-soffan. De som gjorde som Åke Berglund från Boliden.
Lars Lindberg
Idrottstokig sportkommentator med rötterna i Myckle.
