– Vi gör ett avstamp i nuet. Det är trettio år sedan MAN bildades och många berättelser har vuxit fram. Nu behöver vi åter ställa oss frågan: vad händer här och nu – och vad ska vi vara framåt, säger Anna-Lena Lundmark, konstintendent och konstkonsulent.
För MAN, som är en del av Skellefteå museum, är platsen central. Den lokala förankringen i Skellefteå och blicken mot norra Sverige och världen präglar den nya riktningen. I grunden finns samma idé som formade museet från början: att konsten ska hjälpa oss att undersöka vad det innebär att vara människa – och vem som får ta plats.
Ett ”skav i skon”
Utgångspunkten är fortfarande tydligt feministisk. I dag talar konstmuseet också ofta om jämlikhet, normer och representation. Orden förändras, men innehållet är detsamma. För MAN handlar det om allas rätt att synas, höras och berätta sin historia – och om att skapa utrymme för både igenkänning och motstånd.
– Museum Anna Nordlander ska vara öppet, nyfiket och undersökande. Och ibland ett lagom skav i skon, säger Anna-Lena.
Tillsammans med konstpedagogen Veronica Olofsson vill hon utveckla kosntmuseet som en plats där besökare vågar tala om frågor som annars sällan får utrymme – om identitet, tillhörighet och normer.
– Pedagogiken fortsätter att vara ett av våra starkaste ben, sida vid sida med utställningarna, säger Veronica.
Tre spår för framtiden undersöks
Samtidigt formas en tydligare struktur för verksamheten, som delas in i tre spår.
Det första är den egna utställningssalen på Sara kulturhus, där externa curatorer framöver bjuds in att arbeta utifrån konstmuseets värdegrund. Det andra spåret rör MAN:s närvaro på Nordanåområdet, där samtida konst möter kulturarv och platsens miljö. Det tredje – och kanske mest experimentella – kallas ”det tredje rummet”.
Det är trettio år sedan MAN bildades och många berättelser har vuxit fram. Nu behöver vi åter ställa oss frågan: vad händer här och nu – och vad ska vi vara framåt.
Här lämnar konsten institutionens väggar och kan ta form i vardagsmiljöer, offentliga rum eller i projekt som inte ryms i traditionella format.
– Om vi inte får arbeta i det tredje rummet kan vi heller inte förnya det vi gör i våra egna lokaler. Det är där vi testar och hittar nya sätt att möta människor, säger Anna-Lena.
Utställning som byggs tillsammans med publiken
Sedan alla hjärtans dag pågår utställningen Meningar på Sara, den första som Anna-Lena och Veronica producerar tillsammans. Den är uppbyggd som ett pågående samtal som reflekteras mot utställningens helhet.
Besökaren bjuds in att lämna egna tankar och reflektioner – och utställningen växer under hela perioden. Meningar markerar tydligt vart MAN är på väg: mot ett konstmuseum som hellre öppnar samtal än levererar färdiga svar.
Arvet efter Anna Nordlander
Riktningen framåt knyts också till konstmuseets namn och arv – konstnären Anna Nordlander, vars betydelse fortfarande är levande för verksamheten.
Hon är ett exempel på en människa som i 1800-talets samhälle gjorde något ovanligt genom att utbilda sig och verka som konstnär. Samtidigt har hon blivit en symbol för den historiska underrepresentationen av kvinnliga konstnärer.
– När Museum Anna Nordlander skapades blev hon också en symbol för dem som inte varit norm i konsthistorien. För oss handlar det i dag om att fortsätta undersöka vad det innebär att stå utanför och att inte självklart få plats i berättelsen, säger Veronica.
I spänningsfältet mellan historia, samtid och nya experiment vill MAN fortsätta vara ett växthus för idéer, och en plats där både tanke och känsla kan ta omvägar innan nya riktningar växer fram.
