***
”Vägen” (grafisk roman) av Cormac McCarthy
Jag har läst boken. Jag har sett filmen. Så, tillförde denna grafiska roman någonting till mina Vägen-upplevelser. Svar: Ett rungande ja! Berättelsen följer boken och tillsammans med de fulländade illustrationerna får man en upplevelse som påminner om både bok och film, samtidigt som det blir någonting helt annat. Denna nattsvarta pärla rekommenderas både till dem som inte upplevt mästerverket Vägen i någon form, eller till dem som vill återuppleva berättelsen i nytt format.
”Huvudslag ”av Rita Bullwinkle
Måste man vara intresserad av boxning för att tycka om den här romanen? Absolut inte. Huvudslag utspelar sig på ett skitigt boxningsgym i Reno, där åtta tonårstjejer möts för finalen i en boxningsturnering. Genom korta fragment får vi lära känna tjejerna och vad som lett dem till tävlingen, hur de tänker samt deras framtidsdrömmar. Tjejerna kommer från vitt skilda samhällsskikt och klasskillnaderna blir tydliga redan på ditresan. En fantastisk roman med ett originellt och målande språk.
”Gone to see the river man” av Kristopher Triana (engelska)
Det är klart att man läsa lite skräck kring jul! Den här kortromanen handlar om Lori som är besatt av den sadistiske seriemördaren Edmund Cox. Hon brevväxlar med honom från fängelset där han sitter inburad på heltid. Edmund ger Lori ett uppdrag: Hon ska åka till en stuga i skogen, hämta en nyckel och leverera den till en mystisk figur som kallas för The river man. Resan ska visa sig bli en riktig mardröm och allt eftersom nystas Loris mörka förflutna upp. Mästerligt berättad skräck som inte passar den känslige läsaren. Utan tvekan en av de bästa böcker jag läst i år!
”Carcoma” av Layla Martinez
Carcoma handlar om en mormoder och ett barnbarn, två kvinnor ur olika generationer som är fast i sitt gamla familjehem. Huset byggdes på pengar som en avliden morfar tjänade när han drev en bordell där, de utsatta kvinnorna fick betala priset. På grund av detta vilar nu en förbannelse över huset. Ingen kan ta sig därifrån. Varken mormodern, barnbarnet eller de andar som blivit kvar. Mormodern tycks ha accepterat sitt öde, men inom barnbarnet lever fortfarande drömmen om ett annat slags liv kvar. Men herregud, hur mycket kan man spränga in mellan raderna på bara 117 sidor? Här får vi veta mycket om de båda kvinnornas förflutna, vi får veta att någonting fruktansvärt har hänt och vi anar att någonting lika fruktansvärt snart kommer att hända. Dessutom handlar det framför allt om mäns våld mot kvinnor, om klass och om arvsynd. En fenomenal roman!
Linnéa Wikman
