KRÖNIKA Megafonens krönikör Cecilia Edström om hälsa, träningshets och kalorier: ”Ibland känns det som att enda målet med det vi stoppar i oss är att förbränna det”
***
Hälsa – ett fantastiskt ord som står för sundhet, välbefinnande, styrka och livskraft. Hälsa är en jättetrend i hela världen och visst är det underbart att människor är mån om sin hälsa – framförallt med tanke på att det nya folkhälsoproblemet i Sverige stavas fetma.
Men baksidan då? Hälsa klingar positivt – men hur hälsosamma är många av oss egentligen? När går det hälsosamma överstyr och blir ohälsosamt? Är ångesten över att man ”bara” tränade tre och inte sex gånger den här veckan välbefinnande? Tyder det på styrka att varenda liten muskel och sena syns genom det tunna skinnlagret? Är det sunt att i princip alltid välja bort spontanitet och samkväm med sina vänner för att träningspassen styr? Kanske, kanske inte. Hälsa är komplext och hälsa för en kan vara ohälsa för en annan.
Men känslan är att baksidan bara blir större och större. ”Strong is the new skinny”, heter det och fitnesshysterin når nya höjder. Men vem bär ansvaret? Det egna ansvaret kan man inte blunda för samtidigt som vi dagligen matas med snedvridna ideal i media, reklam och på sociala medier. En annan maktfaktor inom hälsobranschen är definitivt gymmen där många av oss pressar upp vår första skivstång. På gymmen uppmuntras vi att träna och ta hand om vår kropp – och på de allra flesta ställen blir vi motiverade på ett bra och sunt sätt. Men vissa tar tyvärr inte sitt ansvar fullt ut – något jag vill lyfta.
Titta bara på en av Sveriges mest kända gymkedjor som smäller upp en affisch med orden: ”Rent samvete – inga kalorier” – reklam för en dryck, ni vet en sådan många som tränar har i handen på väg till ett stenhårt ben- eller crossfitpass. Enligt det här företagets, och indirekt också gymmets logik, borde man alltså ha dåligt samvete för den köttfärsås och spagetti som avnjöts under lunchen – den innehåller ju kalorier. Kalorier som man faktiskt behöver för att fungera som människa.
Ibland känns det som att huvudmålet med det vi stoppar i oss är att förbränna det. Vid varje tugga funderar man hur man ska bli av med det. Är det verkligen hälsa? Vore det inte vettigare och sundare att tänka tvärtom – att vi stoppar i oss näring för att orka det vi vill och måste göra.
När ”Rent samvete – inga kalorier” kastades i mitt ansikte blev jag förbannad men började också reflektera över hur jag och många med mig under tidens gång indoktrinerats i det här bakvända sättet att tänka. En orsak är gym-, gruppträningsinstruktörer och personliga tränares sätt att förmedla information kring träning och kost. Vissa tar ett stort helhetsansvar. Andra gör det inte.
Min bild är att, inte alla, men alltför många gyminstruktörer har en sak gemensamt – målbilden. Målet handlar tyvärr inte om att hitta balansen mellan det fysiska och psykiska. Att må bra inifrån och ut. Det handlar istället om yta – att bränna kalorier för att bli smalare och snyggare.
Jag vet inte hur många instruktörer som har inlett gruppass något i stil med: ”Sommaren närmar sig och nu är det hög tid att komma i form. Beach 2014 – nu kör vi stentufft idag”. Eller varför inte avsluta med: ”Nu har ni jobbat så hårt att ni kan unna er ett riktigt gott kvällsmål”.
Men titta där! Mellan den 60-åriga mannen som blivit ordinerad motion av läkaren på grund av övervikt, och tävlingscyklisten som ska starta i Vätternrundan sitter 16-åriga Linnéa. Hon har ett nervöst leende på sina läppar. Äntligen har hon fått dra på sig sina nyinköpta tights och det där spräckliga färgglada linnet för att gå på spinning.
Det är hennes första gruppträningspass i livet – men det kan lika gärna också vara just här hennes resa mot ett ohälsosamt förhållande till mat och träning tar fart. För vad just den här instruktören egentligen förmedlar, medvetet eller omedvetet, är att om Linnéa ska lägga sig på stranden i år bör hon vara vältränad, och tränar hon inte nog hårt så förtjänar hon inte att äta ett gott mål mat.
Efter passet går 16-åriga Linnéa in i omklädningsrummet – och där vet vi ju alla vilket budskap hon möts av.
Cecilia Edström | cecilia@megafonen.nu
32-årig frilansjournalist med människor som sitt största intresse.
Från Glommersträsk. Bosatt i Stockholm.
Krönikan publicerades ursprungligen i Megafonentidningen:
