– Zao shang hao.
God morgon, hälsade jag tillbaka till de andra passagerarna i minibussen innan chauffören Xiao Lu gav sig ut i den kinesiska morgontrafiken.
Hösten 2009 började varje morgon så här. Klockan halv åtta hämtades jag av en minibuss, för att samåka till jobbet tillsammans med några kollegor.
Då bodde jag i Suzhou, en halvstor kinesisk stad med drygt sex miljoner invånare, knappt två timmar med bil från Shanghai. Där hade Skellefteföretaget Nordic Light huvuddelen av sin produktion på den tiden.
Nordic Light var stora på framför allt lamparmaturer och var då underleverantörer till Ikea och H&M – i princip all inomhusbelysning i alla de företagens varuhus världen över kom från Nordic Light.
Hur hamnade jag där, kanske du undrar?
Svaret: en riktig räkmacka.
Nordic Light hade ett stipendium tillägnat sistaårselever från teknikprogrammet på Balderskolan. Stipendiaten fick en betald resa till Suzhou för att arbeta som trainee på företagets fabrik under ett halvår, med möjlighet till förlängning upp till ett år. I det ingick även lön och boende.
Jag har inte hört talas om något liknande upplägg någon annanstans.
I efterhand har jag tänkt på att det här var en sån märklig sak. Att ett företag tog sig tiden att arrangera allt detta för en person per år, utan egen ekonomisk vinning och utan några krav på motprestation efter att man jobbat klart.
– De flesta stipendier handlar om att få pengar för att genomföra ett projekt eller liknande. Jag har inte hört talas om något liknande upplägg någon annanstans. För mig var stipendiet en jättebra sak men jag tror inte att det var så tydligt för andra att det fanns, säger Sara Lööv.
Hon gjorde resan till Suzhou 2007. Hon minns det som en utmanande och intressant tid när hon växte mycket som person.
– Bara en sån sak att direkt efter gymnasiet vara så långt hemifrån och komma till ett land där man inte talar språket eller förstår kulturen. Det var en utmaning bara att prata engelska, så det tog ett tag att komma in i det, säger hon.
– Men det var en väldigt bra tid. Jag fick komma iväg och utmana mig själv – och klara av det. Jag tror att jag blev ganska självständig och fick bättre självförtroende av det.
Året efter Sara var det Märta Nylund, då Holgersson, som fick åka iväg. Hon delar Saras uppfattning om att resan fick henne att växa.
– Mest av allt gav det insikten att jag kan så mycket mer än jag själv trodde. Klarar jag det här är jag nog tuffare än jag tror, säger Märta.
Hon minns hur det var första gången som hon skulle gå och handla.
– Det kan kännas som en skitsak, men jag visste inte var jag skulle hitta en mataffär och väl där visste jag inte vad sakerna i affären var. Allt stod ju på kinesiska. Små vardagsgrejer blev mycket större bara för att man var i ett nytt land och i en ny miljö.
När jag tar kontakt med de tidigare stipendiaterna blir det tydligt att upplevelsen haft stor påverkan för vilka vägval vi gjort i livet.
För egen del var det i Kina som jag blev medveten om hur det ser ut i ett land med statlig censur och tydliga inslag av propaganda i nyheterna. Jag som tidigare varit på väg mot ett naturvetenskapligt håll blev istället intresserad av journalistik och samhällsfrågor.
Märta Nylund fick upp ögonen för produktion och är idag projektledare för just produktionen av ellastbilar vid Scania, medan Sara Lööv blev intresserad av företagande och entreprenörskap och har fortsatt jobba med ledningsfrågor på stora företag, bland annat sex år på Vattenfall.
För Nils Lindqvist, som fick stipendiet 2005, skulle tiden i Kina komma att påverka ännu mer. Efter tiden i Suzhou flyttade han till Peking för att studera kinesiska och sedan vidare till Manchester där han pluggade tre år business management – där utbildningen också var på kinesiska.
Under tiden i Kina har jag sett åkermark växa till städer och små verkstäder bli till gigantiska fabriker
Efter att Nordic Light såldes till företaget ITAB började Nils också jobba för dem, tillbaka i Suzhou där allt började har han även jobbat med att starta upp och driva en helt ny fabrik.
När jag når honom över telefon sitter han i bil på väg hem efter ett besök hos General Motors fabrik i Shanghai.
– Stipendiet gav mig extremt mycket. Det öppnade upp världen direkt efter gymnasiet, en del av världen som jag dessutom inte kände till så bra. Under tiden i Kina har jag sett åkermark växa till städer och små verkstäder bli till gigantiska fabriker. Utan stipendiet hade jag nog inte heller haft min son som jag har idag, säger Nils.
Megafonen har varit i kontakt med Nordic Lights tidigare ägare som varit positiva till att berätta om stipendiet, men önskar att inte medverka själva.
De minns inte hur många personer som tagit del av stipendiet men berättar att syftet var att glädja och uppmuntra till bilateral kunskap, alltså ett kulturellt utbyte.
“Numer verkar nationellt fokus gälla i främsta leden vilket är tråkigt och farligt för framtiden”, skriver de i ett meddelande.
– Det kändes som att stipendiet var deras hobby på ett sätt. För att fler skulle få upp ögonen för Kina, säger Nils Lindqvist.
– Men det är en fantastisk grej för unga människor. Det är en sak att resa i ett land, och en helt annan att bo där. Det ger en helt annan syn på världen.