I en lekfull och surrealistisk tappning tolkar Norrlandsoperan den samtida kompositören och polarprisvinnaren Sofia Gubaidulinas sångcykel Galgenlieder. Den rebelliska tonsättaren vars verk är förbjudna i hemlandet Ryssland, har tonsatt tyska Christian Morgenstern existentiella och mörkt humoristiska dikter. Christian Morgenstern är i sin tur inspirerad av tyska filosofen Friedrich Nietzsche.
Denna uppsättning är långt ifrån en vanlig opera. Vi befinner oss i ett Twin Peaks-inspirerat drömuniversum där man tämjer på realismens gränser. Det är en scenisk föreställning där vi får följa ett medvetande utan narrativ. Mezzosopranen Amie Foon står själv på scenen, hennes enda motspelare är en kopia av hennes eget huvud.
Man ska bli vän med sig själv.
– Hela operan är en monolog där regissören har jobbat mycket med det här med relationen till en själv. Att man ska bli vän med sig själv, säger Amie.
Att försonas med sig själv
Under föreställningen går huvudpersonen igenom flera olika faser till att i slutet försonas och bli vän med sig själv.
– Jag blir smickrad av mig själv. Jag blir vän med mig själv. Jag blir ovän med mig själv. Jag skäms över mig själv. Jag accepterar mig själv. Jag försonas med mig själv.
Vi har jobbat mycket med det obehagliga och lite twistade.
Samtidigt som huvudpersonen går igenom dessa faser så kan man i bakgrunden se två dansande kaniner i matchande pyjamasar, Jan-Emil Kuisma på kontrabas och Ryan Packard på slagverk.
– Vi har jobbat mycket med det obehagliga och lite twistade. För att visa hur man kan uppleva saker utan att vara medveten.
Föreställningen är för alla
Här krävs ett öppet sinne, men man behöver inte vara insatt i opera för att ta till sig denna föreställning, säger Amie.
– Det viktigaste är att komma dit med ett öppet sinne och bara ta emot. Man behöver inte alltid förstå för att kunna uppleva allting, hon fortsätter:
Man behöver inte alltid förstå för att kunna uppleva allting.
– Vi vill att åskådarna själva ska få dra sina egna slutsatser, vi har försökt att hålla oss till en fantasi och det ”öppna”. Vi vill inte skriva publiken på näsan, att det blir för tydligt. Det här är något helt annat.
Mycket igenkänning
Det här är också en opera som berör. Amie berättar att folk ur publiken kommit fram till henne efter föreställningens slut.
– Efter vår senaste föreställning så var det en ung kvinna som kom fram till mig. Hon berättade hur hon blev helt tagen och kände igen sig i de faser som huvudpersonen gick igenom på scenen.
Galgenlieder visas på scen 2 i Sara kulturhus nu på onsdag.
