Eleverna på Anderstorpsgymnasiet har tidigare reparerat en gammal brandbil som lärarna Nils-Gunnar ”Nenne” Johansson och Per Larsson kört ned, över den polska gränsen och in i krigsdrabbade Ukraina. De fick hjälp med inköpet av hjälporganisationen Blågula Bilen.
– Vi körde ned brandbilen tillsammans med Swedish Rescuers som vi fortfarande samarbetar med. Det är en liten organisation, cirka 25 personer totalt, men de är väldigt engagerade, säger Per.
För ett år sedan, när nyheten om den storskaliga invasionen kom, tändes en låga även hos lärarkollegorna. Per är reservofficer och Nenne hade kompisar i Kiev då, så han engagerade sig genast i att hjälpa dem få sig ut.
– De är i Skråmträsk nu och har det bra, försäkrar han.
De har fortsatt engagera sig för ukrainarnas sak. Jobba med fordon ska de hursomhelst göra på fordonsprogrammet, lätta som tunga, så utbildningen har anpassats efter det. Eleverna har inte satt sig emot.
– Det är kul att få vara delaktiga. Vi kan hjälpa och göra skillnad, säger Nova Hallin och får medhåll av Alexander Lundquist.
– Det vi gör kanske kan rädda liv, säger han.
Buss på gång
Efter brandbilen har de rustat upp och skickat en gammal ambulans från Norrbotten. På den ”tunga” sidan av garaget jobbar de nu med en enorm ambulansbuss, utrustad med alltifrån syrgas till eget elverk. Den behöver en ny motor innan bussen kan skickas ned.
– Hur fan har de gjort det här? svär Ludvig Lindgren över det öppna motorutrymmet.
Över hans axel tittar klasskompisen Anton Johansson på. De får anstränga sig och hitta på många lösningar, förklarar han.
Bilar levereras
På den ”lätta” sidan har eleverna nyss färdigställt två pickups, menade att kunna hämta skadade vid fronten. Den ena har anpassats för att rymma en bår som Skellefteås räddningstjänst har skänkt. Båda har målats skogsgröna för minska risken för beskjutning.
– Ett rött kors är en måltavla för ryssarna. När jag kollade i oktober hade de beskjutit runt 2 200 vårdinrättningar, säger Per.
Det är dessa bilar som levereras i läsande stund. Lärarna har gjort resan förut och oroar sig inte inför avfärden.
Hur tänker ni kring er egen säkerhet?
– Det känns ganska lugnt. Vi väljer vilka vägar vi använder, säger Nenne.
– Det är trafiken som är den största faran, så vi försöker hålla oss till dygnets ljusa timmar för säkerhets skull, säger Per.
Stöttas lokalt
Bilarna har proppats fulla med vårdmateriel och annat användbart. Fordonsprogrammet har inte bara haft räddningstjänsten till hjälp – lokala företag har också slutit upp med motorsågar, slangar och mer. Efter att ha sett krigets förödelse är lärarna tacksamma för allt stöd.
– Vi har nyss fått en ny brandbil, SHRA Skellefteå och Drivecenter Arena har donerat hälften var. Det blir nästa projekt på den tunga sidan, berättar Per.
Eleverna på ”lätta” sidan har en arbetsbil att hugga i härnäst. Även den ska målas grön och fyllas med bra saker.
Nenne och Per gör resorna ideellt, Swedish Rescuer står för vistelse och hemresa men allt annat är självbekostat. Det är viktigt för lärarkollegorna att se att hjälpen verkligen når fram.
– Det känns som att vi gör någonting rätt, säger Nenne.
