Det är ett helvetes sätt att leva. Tanken slår mig när ytterligare en timme har gått utan att John Blund svängt förbi med sitt magiska sömnstoff. Det är så i perioder. Men det är inte av självömkan jag slås av tanken utan av sympati för djur.
För i brist på sömn brukar jag vända mig till Wikipedia och på måfå slå upp en artikel. Det är en vana som lärt mig mycket mer om Kanadas statsskick och sepsis än en människa rimligtvis behöver veta.
Ikväll hamnar jag på en artikel om cephalotes varians, sköldpaddsmyran, vars huvud påminner om en spiks. Diskformat och platt. För de flesta sköldpaddsmyror verkar det sakna betydelse men för den med störst huvud väntar ett ömkande öde. Myrarten bygger nämligen inga egna bon utan ockuperar redan grävda gångar i stammar och större grenar. För att täppa till hålet och hålla inkräktare ute får den störsthövdade arbetaren helt enkelt tjänstgöra med sitt huvud som dörr. Det är hans liv. Betänk det.
Lycka till i dejtingvärlden med ett sådant namn.
För att inte tala om den invasiva arten ”japansk havsspya” som upptäcktes i Sverige tidigare i år. Lycka till i dejtingvärlden med ett sådant namn. I ett nytt land och allting. Det ändrades emellertid. Nytt officiellt namn: Filtsjöpung. Inte jättemycket bättre, va?
Eller det faktum att en gorillas penis är fyra centimeter i erigerat tillstånd. Sånt tar ju knäcken på vem som helst, tänker jag. I mina prepubertala år, där jag som en av få män led av penisavund, gav den kunskapen ändå en mäktig känsla – vad jag nu skulle ha gjort av det inbillade psykologiska övertaget vid ett faktiskt möte med en gorilla. Haft en mättävling? Jag hade bokstavligt talat blivit sliten i stycken. Det hade blivit en mycket ovärdig död. Spektakulär men ovärdig.
Hanen har ett långt maskformat bihang dinglande från näbben. En dreadlock av kött.
På tal om spektakulär och ovärdig! Det för oss in på en fågel i västra Honduras. Den vita klockkotingan. Hanen har ett långt maskformat bihang dinglande från näbben. En dreadlock av kött. Föga förvånande är han väldigt skygg, jag gissar just därför. Men i likhet med gorillan och medelålders män kompenserar han med annat.
Fågeln är inte större än en duva men har det högsta kända lätet av alla världens fåglar. Ljudet växlar mellan vad som närmast kan beskrivas som alarmet i valfri James Bond-film och en stark rundgång. Ljudnivån ligger på 125 decibel, det motsvarar en jetmotor. Det är ett säkert sätt att bli upptäckt av alla som har öron – inklusive honfåglarna och det är för dem han sjunger.
När så en hona visar intresse genom att slå sig ner på pinnen intill sker en besynnerlig händelseutveckling. Kanske beror den på skyggheten och att han är ovan att prata med tjejer?
Kanske beror den på skyggheten och att han är ovan att prata med tjejer?
För hanen tystnar och börjar uppträda otroligt nonchalant. Med huvudet konsekvent och till synes demonstrativt bortvänt från honan strosar han omkring och låtsas som ingenting. Han smyger upp på sidan om henne. Nära, nära. Plötsligt vänder han med ett våldsamt ryck sitt huvud mot henne och skriker med full kraft rakt i hennes öra. 125 decibel rakt i pannan. Han står bara där med galen, psykotisk blick och gapar allt vad han kan tills honan faller av pinnen. Det sker upprepade gånger. Otroligt bisarrt.
Men det funkar. För stunden. Honan flyger iväg och ungarna ser han inte röken av. Honan fostrar dem på egen hand och vem klandrar henne? Hans liv går ut på att skrika på kvinnor. De klarar sig nog bäst utan honom.
Undrar vad alla dessa skapelser funderar över när de inte kan sova.
Per Strömbro
per@megfonen.se
