Komikern Hampus Hedström har underhållit andra sedan han var tonåring – som trollkarl, youtuber, stand upkomiker, programledare.
Men när han och Emil Hansius startade podden ’”Vafalls” för snart ett år sedan fick han börja bjuda på sig själv på ett helt nytt sätt.
– Emil och jag blev väldigt nära vänner snabbt och det var han som övertygade mig att våga öppna upp. När man är stand-up-komiker filar man på en rutin i kanske flera år, här blir det verkligen som att sitta och prata med en vän. Man glömmer ibland bort att folk lyssnar.
Podden, där de två vännerna biktar sig om stort och smått, blev snabbt en succé. Nu håller den på att omvandlas till en live-show som ska på turné i höst.
Varför tror du den funkat så bra?
– Jag vet faktiskt inte. Många gånger kastar man bara ut saker och så är det upp till internet eller världen vad de gör med det. Vi försöker inte vara effektsökande. Vi söker inte något drama. Vi drar våra anekdoter och babblar, och den äktheten blir nog väldigt stark humor.
Det blir inte konkurrens mellan er, så att man tänker nu måste jag vara roligare än han?
– Inte i podden, då är man lyckligare ju roligare eller ju mer äkta det blir. Men i vår relation när vi umgås kan vi utmana varandra. Som när vi skulle fota pressbilder till turnén. Jag var i rummet först och drog lite skämt, sen kom han in och drog ännu vassare skämt, haha. Men det är väl mer wen överlevnadsinstinkt än konkurrens. Som komiker är det ju det enda verktyg man har. Man fick varken ’the looks’ eller ’the money’, man fick liksom bara humorn.
Hampus växte upp i Sunne i Värmland. En ung showare som försökte hitta sin nisch. Han testade sport – hockey, golf, fotboll och avverkade instrument – gitarr, klarinett, körsång, orkester. När han var tolv år började han med trolleri.
– Men om man ska summera har det alltid varit showen och skrattet jag sökt. I hockeyn var det bästa att få lagkamraterna att skratta. I orkestern var att skämta mitt huvudsyfte, det var roligare än musiken. Och när jag fick stå på scen och trolla var det att få till ett skratt eller att beröra på något sätt som var målet.
Komikern Kristoffer Appelquist som också bodde i Sunne på den tiden arrangerade stand up-kvällar med inbjudna komiker i den gamla Filadelfiakyrkan, och den unge Hampus var där.
– Jag blev så förtrollad av att de bara kunde gå upp på en scen och vara roliga. De hade ingen klarinett eller kortlek. De gick bara upp och sa saker som kändes, ’gud, de är här och nu’ och folk kissade på sig av skratt. Jag förstod inte hur det var möjligt.
Hampus hittade så småningom sin plattform via Youtube och sociala medier. I dag beskrivs han som en av den nya generationens stora humorprofiler. Men ”här och nu” är fortfarande målet i allt han gör, både yrkesmässigt och privat.
Trots att han själv verkar i den digitala offentligheten har han satt en scrollbegränsning för sig själv, tagit bort Instagram från mobilen och drömmer om att ”analogisera livet”.
– Sociala medier är en vacker plats, det finns så mycket bra innehåll och så mycket roligt, men det är väldigt lätt att glömma bort här och nu och det tror jag är osunt för själen. Jag fotar bara analogt och framkallar bilderna själv. Jag lyssnar bara på vinyl. Jag prenumererar på papperstidning. Haha, jag låter ju som en 80-årig gubbe!
Men kanske kommer det analoga och live-underhållning att bli ännu viktigare i framtiden, när AI tagit över ännu mer, spekulerar han.
– I dag vet man knappt vad som är AI-genererat och inte. Musik ska vi inte ens diskutera, den krisen som vi står inför med vad som är på riktigt och inte där. Men jag har ett jättehopp i att människor vill ha upplevelser tillsammans, oavsett om det är en väldigt personlig podcast eller en personlig youtuber eller om det är live på scen. Det kommer alltid att rankas högre än det artificiella. Vi behöver ’liven’ och humorn, annars dör vi.
Elin Wrethov
