Egentligen kom jag till Burträsk den här regniga junidagen för att besöka Hattmuseet som delar lokal med Nävarnas Hus. Men i entrén möter jag åtta kvinnor som sitter och virkar. Givetvis måste jag stanna till och ta reda på vad de gör.
– Vi virkar så kallade mormorsrutor. De ska sedan sättas ihop på en ställning formad som en julgran och pryda Burträsk lagom till första advent, säger Pia Löfgren Klockljung som förutom att driva hattmuseet även är ledare för den studiecirkel som jobbar med granen.
Gruppen har träffats en gång tidigare och virkat tillsammans. De träffas för andra gången när Megafonen dyker upp och kommer att ha en träff till innan man återupptar verksamheten igen efter sommaren. Alla de kvinnor jag träffar verkar ha virkat länge men alla är överens om att man inte behöver ha någon förkunskap för att vara med.
– Jag virkade för länge sen. Och när det här dök upp kände jag att det var något för mig eftersom det inte fanns något kunskapskrav och eftersom jag såg chansen att lära mig mer, säger Jessica Söderlund.
Trots att det virkande gänget bara träffats en gång tidigare har de redan fyllt en back med virkade mormorsrutor i alla möjliga färger. Många virkar även rutor hemma och tar med och det har även inkommit donationer från människor runt om i samhället.
– En lämnade in rutor som hon virkat när hon skulle sluta röka och behövde ha något för händerna, säger Pia.
– När jag slutade röka stickade jag sockor. Det var en väldigt bra distraktion, fyller Karin Lindberg i.
Jag frågar vad som händer om det blir alldeles för många rutor. Svaret på den frågan är givet.
– Då gör vi två granar.
