Annons
Annons
"Jag skulle vilja uppmana Skellefteås näringsliv att vara mer öppna för oss som kommer utifrån", säger May Nabawy. Foto: Magnus Lindkvist

En av de 4 608 inflyttarna: May trivs – men efterlyser större öppenhet • ”Ge oss chansen!”

SAMHÄLLE I dagarna firar May Nabawy och hennes familj ett år i Skellefteå. De trivs – men önskar att fler lokala arbetsgivare vågade anställa människor som inte kan perfekt svenska. “Vi både kan och vill bli en del av samhället”, säger hon.

Annons MOBILE TOP

Det är en av de där allra första dagarna på året då våren meddelar att den är på väg. Visserligen vilar molnen tungt över stan och temperaturen orkar inte över tre plusgrader. Men det är något som förändrats. En föraning om andra tider, varmare och ljusare.

– Jag och mina söner kom till Skellefteå vid den här tiden för ett år sedan. Den mörkaste perioden var över då men det visste ju inte jag. Istället undrade jag varför alla beklagade sig över mörkret. Men efter den här vintern förstår jag bättre vad de menar, säger May Nabawy och skrattar.

Vi träffas på Espresso House i centrala Skellefteå. Trots att det är en tidig fredagsförmiddag och inte särskilt mycket folk i omlopp kan man urskilja flera engelsktalande personer bland gästerna. Det är så vardagen är nu, i det nya Skellefteå, där invånarantalet precis passerat 77 000 personer.

Annons

Efter att ha flyttat runt mellan olika städer i Sverige landade May Nabawy och hennes familj i Skellefteå. Och här kommer de att bli kvar. Efter fyra flyttar inom Sverige vill familjen rota sig på ett ställe, inte minst pojkarna som inte vill ta farväl av skola och vänner fler gånger.

Det pratas mycket om bostäder, om någon har tips eller på andra sätt kan förmedla kontakter. Vi har verkligen haft tur.

Men resan börjar inte i Skellefteå utan i Mays och hennes mans hemland Egypten för fem år sedan. May, som pluggat engelska, litteratur och humanvetenskap i hemlandet och även arbetat som lärare där, fick chansen att plugga i svenska Växjö och tog med sig sina söner dit samtidigt som mannen jobbade kvar i Egypten och hälsade på när han kunde.

– Från Växjö flyttade vi till Malmö där jag började jobba som personlig assistent. Men jag föredrar mindre städer så efter ett år flyttade vi till Trelleborg. I slutet av 2022 fick min man en praktikplats på Boliden. Han gillade Skellefteå och sa att det finns goda möjligheter till jobb. Det var så vi hamnade här, säger May.

Annons

Sänkta ambitioner

I dagsläget jobbar May med kvalitetssäkring på Northvolt. Hon trivs med jobbet men skulle givetvis vilja jobba med det hon är utbildad i.

– Jag har mina främsta styrkor inom människor och kultur. Jag har också jobbat som lärare i Egypten. Givetvis vill jag åt det hållet i framtiden. Men ofta är det ju så när man kommer från ett annat land med ett annat utbildningssystem: man måste sänka sina ambitioner, säger May.

Svårigheten att hitta jobb inom sitt ursprungliga kompetensområde är en utmaning May delar med många. Enligt henne är Northvolt det företag i stan där bakgrund spelar minst roll och där man välkomnar människor från hela världen. Samtidigt är det en arbetsplats där alla pratar engelska, något som inte är så bra för möjligheterna att träna svenska.

May drömmer om att i framtiden kunna jobba med det hon är utbildad inom, människor och kultur, berättar hon för Megafonens reporter Caroline Thorén. Foto: Magnus Lindkvist

– Även mina svenska kollegor pratar helst engelska med mig. Jag skulle vilja prata mer svenska. Men det är svårt att få jobb på lokala företag. Jag skulle vilja uppmana Skellefteås näringsliv att vara mer öppna för oss som kommer utifrån. Ge oss chansen och utmana oss! Vi både kan och vill bli en del av samhället. Och jag lovar att vi kan jobba hårt, säger May.

Tur med bostad

När det gäller bostadsfrågan, Skellefteås kanske främsta utmaning, har May och hennes familj haft tur. Tack vare flera år i HSB:s bostadskö lyckades de få ett förstahandskontrakt i centrala Skellefteå. Men långt ifrån alla har den turen. Bostadsfrågan är ett ständigt tema bland Mays kollegor och vänner.

– Det pratas mycket om bostäder, om någon har tips eller på andra sätt kan förmedla kontakter. Vi har verkligen haft tur.

Annons

Det sägs ju att svenskar är ett folk som det är svårt att lära känna. May kan inte annat än hålla med, men understryker samtidigt vänligheten hon möter.

– En vän sa tidigare till mig att svenskar alltid betraktar en på håll, lite avvaktande, medan de bestämmer sig för om de ska ta kontakt eller inte. Det tycker jag stämmer. Samtidigt är min erfarenhet att svenskar är enormt villiga att hjälpa en om det behövs. Det är väldigt fint.

Samtidigt är min erfarenhet att svenskar är enormt villiga att hjälpa en om det behövs. Det är väldigt fint.

Trivs på Vitberget

Den senaste statistiken från SCB visar inte bara ett rekordhögt antal inflyttare i Skellefteå. Siffrorna visar också en växande övervikt av inflyttande män. May berättar att hon hört talas om det av en vän och tror att det kan hänga ihop med svårigheten att få jobb på andra ställen än Northvolt.

– Det blir en obalans och det tror jag inte är bra. En annan sak Skellefteå borde jobba med är fler restauranger och lite bättre busstider. Kanske också fler gymnasiala utbildningar på engelska, säger May.

”Ge oss chansen och utmana oss! Vi både kan och vill bli en del av samhället”, säger May Nabawy. Foto: Magnus Lindkvist

Trots den gråmulna marsförmiddagen och det faktum att May precis gått av ett sju dagar långt skift på Northvolt verkar hon inte ha slut på energi. Hon ser sig själv som en optimistisk människa som trivs i världen. I Skellefteå är Vitberget en favoritplats.

– Jag älskar fria horisonter. Och det är så otroligt vackert att stå där uppe och titta ut över stan. Att vara där i naturen ger en fridfull och avkopplande känsla.

May Nabawy

Ålder: 38 år.

Familj: Gift och har två barn.

Yrke: Jobbar med produktionskvalitet på Northvolt.

Intressen: Måla, sjunga, resa, laga mat, promenera och organisera event.

Det bästa med Skellefteå: Att jag kände mig hemma här direkt, närheten till naturen och särskilt Vitberget med utsikten över stan. Byske havsbad är en annan favoritplats.

Framtidsdrömmar: På ett personligt plan vill jag resa mer. Rent yrkesmässigt hoppas jag kunna hitta ett jobb som är mer relaterat till min utbildning inom människor och kultur.

Artikeln är en del av Megafonen 6/3 – 2024. Läs hela tidningen här »

Du kanske också vill läsa:
Annons
Annons
Annons
Annons