När Maria och Johannes klev in i huset i Kåge för 15 år sedan hade de varit på husjakt länge utan att hitta det där huset som sa “hem”. Förväntan på att just det här huset skulle vara rätt var med andra ord inte särskilt hög.
– När vi kom in på uppfarten möttes vi av ett kråkslott. Men direkt när vi öppnade dörren kände jag “wow, här ska vi bo” trots att huset var inrökt, att papptaken hängde och att den enda värmekällan var en vedeldad panna, säger Maria.
När vi besöker huset i Kåge den här kalla men soliga höstdagen är det omöjligt att relatera till ordet kråkslott. Det grå, välskötta huset och det nybyggda gårdshuset som länkas samman via ett trädäck andas snarare omsorg och kärlek. Lägg till utsikten över Kågeälven och det är svårt att föreställa sig att det här stället varit något annat än vad det är idag.
– När vi flyttade in började vi med övervåningen för att ha någonstans att sova. När barnen kom byggde vi till rum allt eftersom. Nedervåningen hade ingen egentlig entré utan en hall och ett badrum direkt innanför dörren. Det gjorde vi om och satte in ett extra fönster, säger Johannes.
För Johannes och Maria Singh handlar inredning och renovering inte särskilt mycket om trender. Båda är mycket inredningsintresserade men följer den egna känslan. Återbruk blandas med nya material där tanken är att de inte ska behöva bytas ut på mycket länge.
– Den här köksön med perstorpsskivan Virrvarr har vi haft i 15 år och är fortfarande enormt nöjda med. Detsamma gäller för det marockanska kaklet som utgör golvet i hallen. Det kommer vi aldrig att vilja byta. Men när det gäller exempelvis ytskikt är det en annan sak. Vi hade knallgult i köket i 15 år på mitt initiativ. Nyss målade vi om det i grått som Johannes ville. Nu får det vara grått i 15 år, säger Maria.
Renkrona och timmer
Återbrukskänslan är tydlig i hela huset och skapar en fantastisk mix av gammalt och nytt. I vardagsrummet står ett vitrinskåp med en historia som skyltskåp i en tidigare garnbutik i Örviken. I hallen har delar av timmerstommen fått visa sitt sanna, råa ansikte, prytt med en mäktig renkrona som fungerar som kepshållare. Det är bara några exempel på hur det gamla, ursprungliga får samexistera med nylagda trägolv och moderna vitvaror.
– Man ska ha det man trivs med. Om man vill ha det vitt och avskalat och får ro av det, då är det bra. Men om man inreder enligt det senaste numret av Elle interiör tror jag att risken finns att man blir less ganska fort. Man ska våga följa sin egen smak och känsla, säger Maria.
Husets kanske främsta företräde är köket med de dubbla altandörrar som under sommaren står nästan konstant öppna mot altandäcket och den magiska utsikten över Kågeälven. Sneglar man lite åt höger ser man det nybyggda gårdshuset med umgängesytor och ett väl tilltaget sovloft. Det har tagit tre år att bygga och är i dagsläget färdigt till 95 procent. Ett räcke till sovloftet saknas liksom en trappa som ska ersätta den provisoriska stege som idag leder upp till loftet.
– Mitt krav när vi byggde gårdshuset var att vi skulle leja för plattan och det utvändiga. Det har gjort att vi kunnat jobba i vår egen takt inomhus, säger Maria.
Gemensamma beslut
Johannes och Maria letar alltid nya projekt men har enligt dem själva blivit bättre på att ta pauser. Med jämna mellanrum tar de ett gemensamt beslut om sex månaders projektstopp. Och just de gemensamma besluten verkar vara något som genomsyrar deras liv.
– Vi vill vara överens. Det leder till att det ibland kan ta lång tid att bestämma saker. Vi har exempelvis letat en köksklocka väldigt länge men inte hittat någon som talat till oss båda. Men då får det vara så. Detsamma gäller för soffan som vi skulle vilja byta ut. Där handlar det också om barnen. Man ska inte behöva vara jätterädd om den. Man måste få leva och kunna ligga och äta choklad i soffan utan att behöva bry sig, säger Johannes.
Just nu befinner sig Maria och Johannes i en ganska lugn fas vad gäller renoveringar och projekt. Men visst finns det planer. Ett växthus och en bastu kan komma att byggas framöver, dock oklart när.
– Nu när gårdshuset är nästan klart får jag inte prata om några nya projekt med Johannes, säger Maria roat och ler mot Johannes.
Han ler tillbaka.
