Det är måndag eftermiddag när Megafonen ringer upp musikern Lisa Miskovsky. Hon ska snart ut på turné och är mitt uppe i en repetition tillsammans med sitt band i Stockholm.
– Vi repar i en studio i DN-huset, säger Lisa och förflyttar sig en bit bort från instrumenten som ljuder.
Musik på svenska
Hon är aktuell med en EP, Eljest, där alla låtar är på svenska. Det är nytt för Lisa, som tidigare skrivit musik främst på engelska.
– Det var ganska läskigt, men det känns fint och ärligt.
Hon har velat skriva musik på svenska i väldigt många år, men inte vågat. Det är något med språket, det kommer för nära, menar hon.
– Det kändes för privat, som att släppa in folk i badrummet. Jag var rädd för det hur det skulle kännas att framföra min musik på svenska.
Men det gick inte att stoppa tanken, skrattar Lisa som fick hjälp av Annika Norlin att ta steget till ett nytt sorts låtskrivande.
Tillsammans med Annika skrev hon två-tre låtar innan hon var flygfärdig och kunde fortsätta på egen hand.
– Det var en riktigt handhållning. Hon lärde mig att inte vara rädd för det raka och uppriktiga. Jag hade ingen rädsla för det på slutet.
Föreställningen blir en resa
Nu förbereder hon sin föreställning, som är en blandning av berättande och musik. Det är en föreställning som ändrat form under processens gång, berättar Lisa.
– Först skulle den handla om mina år och hur jag har åkt runt och sånt. Men jag kände att det här blir ju astråkigt, så jag skrev om min mormor och morfar istället. Det blev en helt annant approach.
Hennes mormor och morfar gick bort med ett halvårs mellanrum, och lämnade ett stort tomrum efter sig.
– Föreställningen kommer att handla om platser, saknad och relationer. Från min första bastu tillsammans med dem till min sista minnesbastu. Det blir en resa däremellan och det är fint att få berätta den historien.
Varma minnen från Skellefteå
Lisa Miskovsky inleder turnén i Skellefteå, och det är ingen slump. Stan har betytt mycket för henne.
Hon kände sig utanför och ensam under sin uppväxt – tills hon började musiklinjen på Anderstorpsgymnasiet. Då upplevde hon äntligen att hon passade in.
Hon minns tillbaka på sin tid i gymnasiet med en stor kärlek.
– Jag kom från tuffa skolår till år som var som julafton varje dag. Jag hittade mitt stranger things-gäng, och kunde verkligen få vara mig själv. Ingen tyckte att jag var konstig.
Hon lägger till:
– jag har en ganska lång sekvens om Skellefteå i min föreställning, men det är lite “kill your darlings” nu. Den kanske är för lång, säger hon och berättar att föreställningen fortfarande bearbetas under repetitionerna.
Fler musikdrömmar
Efter att ha gjort ett helt album på svenska kan det vara dags för Lisa att ta sig an en dröm hon närt sedan sin tonår – att göra metalskiva.
– Jag kommer nog inte ge mig innan jag får göra den, skrattar hon.
Om den blir på svenska eller engelska återstår att se.
– Det finns band som gör metal på svenska, och det är faktiskt inte så dumt. Vi får se, säger Lisa innan hon återgår till repetitionerna igen.
