Det började med en längtan till landet. Johan och Sara Enquist hade visserligen ett hus vid Byske havsbad men började känna suget efter lite mer lantlig avskildhet. De hade dessutom fått span på ett hus i Byske by som de inte riktigt kunde släppa. Huset, med sin karaktäristika kupol på taket, hade byggts i början på 1900-talet av den familj som drev sågverket ett stenkast bort vid älvstranden.
– Vi sa till den äldre man som bodde i huset att vi gärna ville köpa men tiden gick och inget hände. Vi budade också på ett annat hus i byn men fick det inte. Till slut kom huset ut på marknaden och vi vann budgivningen, berättar Johan.
När Megafonen kommer på besök regnar det. Men trots gråvädret är det inte svårt att se skönheten på platsen där det stora vita huset blickar ut över Byskeälven. Regnet verkar inte heller bekymra hunden Smila som rör sig fritt på den stora gården. Risken att hon skulle ge sig ut på en simtur i älven är obefintlig eftersom hon anser att vatten är något man dricker, inte doppar sig i.
Någon mer flytt med renovering blir det inte. Nu kommer vi att bo här tills barnen är stora och det blir dags för lägenhet.
Efter att de sålt sitt tidigare hus bodde de 8 månader hos Johans pappa, hyrde lägenhet i Byske någon månad och huserade hos Saras mamma. Efter tiden i kappsäck var de minst sagt taggade på att få flytta in i det nya huset. Men första natten blev ingen sensation. Februaritemperaturen låg närmare 20 minusgrader och jordvärmepumpen hade passat på att lägga av. Dessutom drog det iskallt från den lilla toalett som sedan skulle bli en klädkammare.
– Det var 11 grader inomhus. Vansinnigt kallt. Men samtidigt var det okej eftersom vi äntligen hade vårt eget, säger Johan och skrattar.
Det hus som Johan och Sara flyttade in i var gammalt och hade inte renoverats på många år. De visste att huset var i behov av en rejäl renovering men som alltid dyker extra grejer upp längs vägen. Bruna mattor och murrig inredning är ju en sak. Men det visade sig att även avloppssystemet behövde göras om och att jordvärmepumpen bytas. Från början tänkte de också renovera ett rum i taget, en plan som dock sprack tämligen omgående.
– Det blev hela nedervåningen på en gång. För när man börjar med en sak så leder ju det till en annan, säger Sara.
Vi ville ha det modernt men samtidigt har vi redan börjat ångra köket lite. Vid en framtida köksrenovering blir det något mer lantligt.
Inomhus har Sara och Johan tagit upp en vägg i köket för att skapa med utrymme och luft. Ett tidigare dörrhål byggdes om till vitrinskåp och lilltoan på nedervåningen byggdes om till klädkammare. Det är modernt med rena linjer och stora ytor samtidigt som de behållit detaljer som de vackra innerdörrarna.
– Vi ville ha det modernt men samtidigt har vi redan börjat ångra köket lite. Vid en framtida köksrenovering blir det något mer lantligt, säger Sara.
Husets fasad och tak är K-märkta vilket innebär begränsningar när det gäller att förändra utseendet. För att inte riskera att göra fel och få vite kontaktade Johan och Sara Skellefteå kommun för rådgivning.
– Efter kontakt med Skellefteå museum fick beskedet att det måste vara plåt. Kupolen på taket var inte tät och det var en del pyssel för takläggarna att få den nya tät. Samtidigt som takbytet, när vi ändå hade en byggställning på plats, blästrade vi hela huset och målade det med linoljefärg, berättar Johan och tillägger
– Vi har försökt återskapa taket och fasaden till något tidstypiskt.
Det var 11 grader inomhus. Vansinnigt kallt. Men samtidigt var det okej eftersom vi äntligen hade vårt eget.
Med hjälp av byggfirmor och släkt och vänner lyckades Sara och Johan renovera huset på ungefär 1,5 år. Men givetvis finns det fortfarande saker kvar att göra.
– Det gör det ju alltid. Men när man är klar med det mesta och får landa så kan de där småsakerna få dra ut lite på tiden. Men någon mer flytt med renovering blir det inte. Nu kommer vi att bo här tills barnen är stora och det blir dags för lägenhet, säger Johan.
