– Vad har du i pannan? Är det en….sjömansbiff?
Den lilla pojken ser avvaktande ut där han sitter i sin mammas knä. Men att han skulle ha en sjömansbiff i pannan? Nej, det påståendet är bara för dumt. Han skakar försiktigt på huvudet. När de tre clownerna Nia, Roger och Cissi försöker klura ut vad en båt egentligen är och om den har hjul eller vingar får han ett lika delar roat och överseende uttryck i ansiktet – de här clownerna verkar inte riktigt ha koll.
Det är tisdag förmiddag på barnavdelningen på Skellefteå sjukhus. Det är den dag då avdelningen får besök av clownerna från kulturskolan i Skellefteå. Bakom sminket döljer sig Susanne Sundqvist Bergkvist, Olov Häggmark och Ylva Schönfeldt som sedan januari i år förgyller tillvaron för barnen på sjukhuset.
– Vi är de enda sjukhusclownerna i Sverige, så vitt vi vet, som finansieras av kommunen. Vi har uppdraget att nå och erbjuda alla barn i kommunen kultur. I rollen som clown kan vi ge även sjuka barn tillgång till kultur som sång, musik, berättande och lek, säger Ylva Schönfeldt.
Att bidra till att lätta upp vardagen för sjuka barn och att kunna hjälpa till att avleda tankarna en stund är så värdefullt.
Inger Lindblom är lekterapeut på Skellefteå sjukhus och är den som guidar clownerna genom avdelningen. Hon har koll på vilka som kan tänkas vilja ha clownbesök och om det finns någon speciell hänsyn som behöver tas just den här dagen.
– Det fungerar otroligt bra. Det händer ju att vissa barn är tveksamma eller trötta och inte orkar leka med riktigt men då är ni så himla bra på att interagera med varandra så att barnet kan titta på och vara med ändå. Och ofta händer det att barnet då halkar in i leken efter en stund, säger Inger och tittar på Olov, Ylva och Susanne.
– Jo, det handlar hela tiden om att känna av stämningen och ta hänsyn till det specifika barnets situation och behov. Vi är alltid två eftersom vi på det viset kan interagera med varandra och dessutom stötta varandra, säger Olov.
Sjukhusclownerna har tystnadsplikt och brukar avsluta sina besök med ett samtal med Inger. Att möta sjuka barn kan vara tufft och att få ventilera sina känslor ser alla tre som värdefullt.
– Det är vi noga med, säger Olov och får medhåll av Susanne som tillägger
– Att bidra till att lätta upp vardagen för sjuka barn och att kunna hjälpa till att avleda tankarna en stund är så värdefullt.
– Vi fokuserar på det friska, säger Ylva innan hon träder in i rollen som Cissi – clownen som älskar att blåsa såpbubblor och som ställer tusen frågor, vissa klokare än andra, med en orubblig tro på sig själv.
Ddet handlar hela tiden om att känna av stämningen och ta hänsyn till det specifika barnets situation och behov.
När clownerna rör sig från lekterapin till avdelningen får Megafonen inte följa med av sekretess- och integritetsskäl. Men det är inte svårt att föreställa sig den glädje som strax kommer att drabba barnen i de olika rummen.
