KRÖNIKA Cecilia Edström om den ökade mängden åsikter som delas på sociala medier och vikten av källkritik: ”Ordets makt är fruktansvärt stor”
***
Jag är journalist. Jag är kvinna, Jag är storasyster. Jag är tidigare landsbygdsbo. Jag är nu stockholmare. Jag är från en företagarfamilj. Jag har inga barn.
Vi är mitt i ett höstlandskap och här promenerar jag i min värld. På andra sidan gatan spatserar grannen i hans unika värld, och långt där fram syns ryggtavlan på vännen som joggar i sin alldeles speciella värld.
Kanske har några av oss glasögon, andra inte. Det spelar ingen roll. Vi ser samma sak – men direkt bilden träffar näthinnan, går in i vårt medvetande, tolkas och börjar bearbetas ändrar bilden skepnad och blir till min och din alldeles egna världsbild.
Nyhetssajter, bloggar, tidningar, tv, Twitter, Facebook och radio.
Det är där många av oss får dessa bilder. När tiden är knapp i verkligheten är det enklare att få den serverad direkt till vardagsrummets soffa än att själv gå ut i den. Men det är farligt. Framför allt Twitter, Facebook och bloggar är forum som svämmar över av länkar och information. Vissa artiklar är såklart trovärdigt journalistiskt arbete. Vissa påståenden är vetenskapligt bevisade och har tagits fram genom forskning och undersökningar. Fint!
Men man bör skilja dessa från folk som tycker om än det ena, om än det andra. Det är debattartiklar hit och krönikor dit. Det är hemsidor som signalerar trovärdighet men som far med osanning och ovärdig ryktesspridning. Den snygga paketeringen gör dock att det framstår som realiteter.
Det är inte längre bara den nytryckta morgontidningen på frukostbordet som är en byggsten i människors världsbild. Vårt informationssamhälle växer explosionsartat vilket till stor del är bra eftersom fler grupper i samhället får komma till tals. Samtidigt så kräver det att mottagaren tar ännu mer ansvar och ställer frågor.
Vem är avsändaren? Vilket syfte har den som förmedlar detta? Ingår avsändaren i någon grupp, organisation eller företag som har ett egenintresse?
Ordets makt är fruktansvärt stor. En snygg formulering som läggs fram på ett tilltalande vis kan göra att man hakar på de mest korkade idéer (läs: fascistiska och främlingsfientliga) utan att ens vara medveten om det.
För något år sedan debatterades det flitigt om ”alla är journalister” så tillvida att alla kan producera journalistiskt material. I ärlighetens namn vet jag inte om någon kom fram till ett svar. Men efter årets politiska val där ett i grunden främlingsfientligt parti fick runt 13 procent av rösterna tror jag mig veta svaret. Det är ja med ett stort utropstecken.
När vem som helst kan publicera i princip vad som helst så läggs det ansvar och den filtrering som tidigare vilat på journalister över på enskilda människor. Det som serveras på Facebook eller Twitter måste man själv bedöma trovärdigheten i.
Innan någon exempelvis adderar den här texten till en del av sin världsbild kan man ju fundera på vad jag, Cecilia Edström journalist med ursprung i Glommersträsk, skulle kunna ha för syfte med att skriva detta. Är texten verkligen trovärdig? Kan jag ha ett egenintresse i att skriva just detta? Står något företag eller organisation bakom mig?
Man ska inte låta sig luras även om den här texten är snyggt paketerad. Låt den bara bli en del av din världsbild om du finner den trovärdig. Min klara åsikt är att ju mer kritisk desto närmare verkligheten kommer ens världsbild och jag tror att det är bra för framtida politiska val.
Cecilia Edström | cecilia@megafonen.nu
32-årig frilansjournalist med människor som sitt största intresse.
Från Glommersträsk. Bosatt i Stockholm.
Krönikan publicerades ursprungligen i Megafonentidningen:
