Fallolyckor är ett problem. De utgör cirka 70 procent av olycksfallen som resulterar i sjukhusvård och drabbar många personer. Samtidigt utgör kostnaderna genom hela vårdförloppet, från sjukvård till hemsjukvård och rehab, en belastning på samhället.
Därav Fall int-gruppen, som jobbar förebyggande mot just fallolyckor. Den består av representanter från hela vårdkedjan och har dessutom stöd från Umeå universitet.
– Det är ett stort antal som drabbas varje år. Genom att förebygga dessa olyckor kan vi bespara patienterna deras lidande och spara mycket pengar, berättar Ferenc Sari, verksamhetschefen på akutmottagningen i Skellefteå, som även ingår i denna grupp.
De jobbar väldigt brett med att skapa förutsättningar för att undvika fallolyckor. Det kan exempelvis handla om att identifiera och sätta in stöd för patienter som behöver hjälp, förklarar Ferenc, eller att informera och skapa uppmärksamhet inom vården.
Underlag hellre än kritik
Nu har Fall int-gruppen gått en rundtur i nyöppnade Sara kulturhus, för att granska miljön ur ett fallförebyggande perspektiv. De har inte haft tillgång till alla utrymmen, utan de som varit öppna för allmänheten. Under besöket har gruppen också pratat med besökare och personal i huset. Det har utmynnat i en rapport med sju punkter.
– Vi känner att vi har fått en ganska övergripande bild av husets säkerhetsaspekter.
Denna rapport är inte att betrakta som kritik, poängterar Ferenc, utan snarare som hjälpsamt underlag för hur kulturhusmiljön kan göras säkrare för alla som besöker.
– Det är en fantastiskt spännande byggnad, unik i världen, men nu var gruppen inte där för att uppmuntra arkitektens fina arbete. Som offentlig plats borde det vara så säkert som möjligt; oavsett om du är 20 år och frisk, en treåring som springer runt i biblioteket eller en 80-åring som besöker konsthallen, säger Ferenc och fortsätter.
– Det ska vara samma säkerhetsnivå för alla. Oavsett om du till exempel har någon form av funktionshinder, nedsatt syn eller hörsel, och det har vi försökt undersöka.
Rapporten i korta drag
Delar av vad som uppmärksammas i rapporten har varit känt sedan tidigare. Första punkten gäller brist på kontraster, vilket beskrivs som ett återkommande problem.
Trappräcken, trappsteg, vissa sittmöbler, många fristående pelare och montrar på golvet i konsthallen saknar färgmarkering. En besökare med synnedsättning uppges ha beskrivit sin trappgång så här: ”som att gå på en planka, och man vet inte om det finns ett steg eller inte”. Detta utgör även en risk för personer utan synnedsättning.
Punkt två gäller orienteringssvårigheter och ökad fallrisk för personer som använder käpp på grund av sin syn, kopplat till avsaknaden av strukturmarkering inne i huset.
Punkt tre avser halk- och snubbelrisker. Gruppen skriver att trägolvet, i kombination med blöta gummisulor, utgör en halkrisk. En gruppmedlem halkade i stora trätrappan innanför södra entrén. De nämner bland annat även stentrappan utanför den norra entrén, där höjden på trappstegen ändras utan att någon markering tydliggör detta.
Punkt fyra gäller sittplatserna i kulturhuset. Personer som anländer med broddar på skorna har ingenstans att sätta sig vid entréerna och ta av dessa, utan att först lämna entrémattan och gå en bit över golvet. Det utgör en halkrisk och kan skada trägolvet.
Gruppen anmärker bland annat även på sittplatsernas utformning och generellt låga sitthöjd, som kan utgöra en fallrisk för den som är svag i benen eller har dålig balans.
Punkt fem – konsertsalen, där balkongräcket anses vara för lågt för att hindra ett fall.
Punkt sex gäller den stora trappan innanför södra entrén, där vissa åtgärder redan vidtagits. Även här reagerar de på varierande steghöjder och bristen på kontraster.
Punkt sju består av övriga funderingar. Gruppen undrar bland annat hur de som inte kan använda trappor tar sig ut, om brand utbryter och hissarna inte blir tillgängliga.
Varför tror du Ferenc att ni hittat allt det här?
– Jag förstår att hela huset är symboliskt och ett konstverk i sig självt, men konst och funktionalitet går inte alltid hand i hand. I vissa fall kan den estetiska aspekten ha fått överhanden här. En hel del av sakerna vi listar hade jag gärna accepterat om det vore i mitt hus hemma, men det är svårare att acceptera i ett offentlig hus, resonerar han.
