Zara Hedlund sitter i köket i lägenheten på Moröhöjden, där hon bor tillsammans med sin sambo. Hon brukar träffa sina klienter i den här avslappnade hemmamiljön, när inte direktiv om avstånd eller klienternas preferenser säger någonting annat.
– Vi kan också träffas online eller prata över telefon. Vi tar det som passar bäst.
Zara är öppen om sig själv och blir gärna kompis med personerna som tar kontakt. Hon upplever att det ofta finns en ”vägg” mellan vårdare och patient i den reguljära sjukvården; en sorts distans som gör det svårare att komma varandra inpå livet.
Kan slappna av på ett annat sätt.
– Jag vill inte ha den här väggen mellan oss. Jag har jobbat inom vården tidigare och coachningen är mer fri. Personen kan slappna av på ett annat sätt, förklarar hon.
Mobbning och ätstörning
Zara har alltid velat hjälpa andra. Hon tillämpar många lärdomar från sina egna erfarenheter. Resan hit har varit lång och stundtals mycket svår, Zara har bearbetat det mesta men får fortfarande gråten i halsen när hon sitter och berättar i köket.
– Redan efter flytten från Marocko till Hedträsk blev det en liten krasch. Jag tror att jag förlorade känslan av att tillhöra någonting. Vi flyttade in till stan när skolan började och där blev det 5,5 år av mobbning. Det var först en annan person i klassen som fick all skit, men det flyttades över på mig när den personen bytte skola, berättar hon.
Vid skoldagens slut väntade en oförutsägbar och ofta ansträngd hemmamiljö.
– Det var inte jättebra. Man kan säga att det blev en kulturkrock, barnuppfostran kan se väldigt annorlunda ut i Marocko jämfört med här. Det var jobbigt, säger Zara.
Så småningom blev det sociala oerhört mycket bättre, men hemmasituationen blev ohållbar till slut. Socialtjänsten kopplades in och vid 17 års ålder ordnades Zara med eget boende, där en ätstörning fick utrymme att blomma ut. Hon rasade i vikt.
Att vara smal betydde allting.
– Jag hade byggt upp de där tankarna, att vara smal betydde allting. Jag kräktes upp all min mat och vägde mig flera gånger om dagen, ibland 10-20 gånger, i flera år.
Ofta en sorts reflektion
Hon visar en frågemall som hon utgår ifrån med nya klienter, med frågor om självbild. Det kan handla om upplevd styrka, mod eller trygghet i sig själv. Zara förklarar att hon alltid försöker identifiera vilka inre mekanismer som kan ligga bakom ett problem.
I nästa steg sätter de upp mål tillsammans och börjar jobba. Zara ger stöttning längs vägen. I dag har hon jobbat med allt från ångest och missbruk till lättirritation.
– Det som tar sig uttryck är ofta en sorts reflektion. Därför bryter jag först och främst ned det till att hitta kärlek till sig själv. Fokuserar man på det så brukar det lösa sig.
Botten och brytpunkten
Hon provade att söka hjälp för ätstörningen, men Zara berättar att allting tog så lång tid. Samtidigt var det många fester, hon provade att självmedicinera med droger och märkte att det höll ätstörningstankarna borta. För en stund. Hon mådde allt sämre.
– Det började i det lilla och eskalerade. Jag kom till en punkt då jag undrade varför jag ens skulle borsta tänderna. Allting kändes bara så meningslöst, berättar Zara.
Den riktiga vändningen kom när hon träffade sin sambo. Det blev början på en lång, målmedveten resa. I dag är Zara stark, positiv och har lämnat eländet bakom sig – en livsomvälvande förändring som hon velat hjälpa andra att uppnå. Sagt och gjort.
Har fortfarande kontakt med många.
– Jag har fått jättebra respons. Jag har fortfarande kontakt med många. Har du en fin relation till dig själv så upplever du världen på ett helt annat sätt, säger Zara Hedlund.
