Det var ett av livets berömda bananskal som gjorde att Niilá Omma halkade in på skådespeleriet. Han fick ett tips av en kompis att det söktes skådespelare med samisk bakgrund till filmatiseringen av romanen Stöld. Och eftersom just samiska skådespelare inte växer på träd tänkte han att det kunde vara värt att ta chansen.
– Jag hade ingen erfarenhet alls men sökte ändå. Och fick rollen. Jag kände till flera av de andra samiska skådespelarna och det var otroligt roliga månader när vi spelade in. Att få knyta an till kulturen i Sapmi på det sättet var helt fantastiskt, säger Niilá.
Det var otroligt roliga månader när vi spelade in.
Romanen och filmen skildrar en ung kvinnas kamp för att försvara sitt ursprung i en värld där främlingsfientligheten är på frammarsch, klimatförändringarna hotar renskötseln och unga väljer att begå självmord som en konsekvens av kollektiv desperation. Berättelsen visar också de spänningar som kan uppstå när moderna idéer krockar med traditionella patriarkala strukturer.
– Filmen gestaltar faktiska samiska erfarenheter och händelser i det nutida Sapmi. Samtidigt som vi spelade in pågick en rättegång i Gällivare där två män togs på bar gärning med att tjuvjaga renar. Trots detta friades de. Den här typen av orättvisor drabbar Sapmi hela tiden och behandlas också i filmen. Jag skulle säga att temat för filmen är väldigt aktuellt, säger Niilá.
Gav mersmak
Stöld spelades in i framför allt Vittangi och övre Soppero mellan februari och maj 2023. Och trots att Niilá tog steget in i ett helt nytt yrke upplevde han livet framför kameran som oproblematiskt.
– Den första tagningen av en scen var lite jobbig. Men sen släppte det alltid. Som skådespelare hade vi stor frihet att ändra våra repliker om vi kände att någon annan skulle fungera bättre, bli mer naturlig.
Rollen i Stöld har gett mersmak. I sommar ska Niilá spela in ett pilotavsnitt till en potentiell serie. Mer än så kan han inte avslöja i nuläget men att en fortsatt skådespelarkarriär skulle vara en dröm, gärna i kombination med slöjdandet som är en stor del av hans liv.
– Jag kommer absolut att söka fler roller. Jag gillar fantasy och det vore en dröm att få göra en sån film. Men jag är öppen för det mesta.
Jag gillar fantasy och det vore en dröm att få göra en sån film.
Slöjdandet, ja. Det går liksom inte att prata om Niilá Omma utan att ta upp det som är en sån avgörande del av hans liv. Vi ses i hans verkstad som ligger i källarvåningen i ett vanligt lägenhetshus på Älvsbacka. Det är litet, trångt och fullpackat med maskiner, verktyg, renhorn, stubbar och silkeslena träbitar, mestadels björk. Och mitt i allt små färdiga och halvfärdiga knivar och kåsor – som ädelstenar som mejslats fram ur till synes klumpiga och sträva naturmaterial.
– Som liten var jag helt ointresserad av slöjd och hantverk. Jag var inte ens särskilt bra på slöjd i skolan. När jag var 21 år var jag uppe hos mormor och morfar Hemavan och hjälpte till med renarna. Jag var smått uttråkad på kvällarna och då tog morfar med mig ut i verkstaden och visade mig. Sedan var jag fast, säger Niilá.
Och när intresset väl var väckt gick det snabbt. Redan samma höst började Niilá på Samernas utbildningscentrum i Jokkmokk där han gick den tvååriga utbildningen i trä- och hornslöjd.
– Slöjden har fått ett uppsving på senare år, det är helt klart. Inom utbildningarna i Jokkmokk är kursen i mjukslöjd generellt sett mer populär än den i hårdslöjd, som jag gick. Mjukslöjden är den slöjdtyp som följt med mer naturligt i familjerna medan hårdslöjden präglats mer av några få utövare med större produktion, förklarar Niilá.
Skapa utan press
I perioder har Niilá försörjt sig på sitt slöjdande och tagit emot beställningar från framför allt samlare av hantverk. Men trots att det inte råder någon brist på efterfrågan vill han helst jobba utifrån den egna lusten, utan press.
– Jag vill inte leva på det eftersom det tar bort glädjen samtidigt som det skapar stress. För att det ska bli lönsamt måste det gå relativt fort och det tycker jag inte om. Jag lägger gärna 20 timmar extra på en kniv för att få den precis som jag vill, in i minsta detalj. Att gravera är mitt favoritmoment. Det är pilligt men otroligt roligt.
Niilás släkt kommer från området kring Karesuando men tvångsförflyttades, som så många andra samer, under 1900-talet. Men det är den nordsamiska slöjden från just Karesuando-området som präglar Niilás konst. För olika områden har sina olika stilar och kännetecken, något som den invigde har full koll på.
– All samisk slöjd är vacker men man håller sig till det område man kommer ifrån. Under mina första sju år höll jag mig strikt till traditionella mönster och föremål. Det är under de senaste tre åren som jag har börjat blanda det traditionella med min egen stil. Men visst finns det personer, ofta lite äldre, som inte riktigt tycker om när det blir för modernt, säger Niilá och ler.
En blind fläck
En sak som slagit mig under mina år i Skellefteå är hur frånvarande den samiska kulturen känts i Skellefteå. Jag frågar Niilá om det är en missuppfattning från en mellansvensk med dålig koll eller om det ligger något i det.
– Den tidiga koloniseringen av norra Sverige började längs kusten, det var här samerna först trycktes tillbaka, så det stämmer. Men historiskt har det funnits mycket samer i Skellefteregionen. Stämningsgården, Bureå och Klutmark är bara några exempel på riktigt gamla boplatser.
Enligt Niilá Omma har Skellefteå kommun haft en blind fläck för den samiska kulturen under många år. Den lokala sameföreningen som startades under början av 2000-talet somnade av efter några år men har nu återupptagit sitt arbete. Något som bland annat resulterat i att Skellefteå blivit samiskt förvaltningsområde.
– Där har vi i sameföreningen drivit på och här ska föreningens eldsjälar ha extra cred. Att vara samiskt förvaltningsområde handlar om att möjliggöra för den samiska kulturen att ta plats, exempelvis när det gäller modersmålsundervisning och förskolor med samisk inriktning, ungefär som den finska förskola som redan idag finns i Skellefteå, säger Niilá.
Niilá har också en del att säga om den gröna omställning som just nu predikas nästan som en religion i såväl Skellefteå som resten av Sverige. Enligt honom är det många fina ord som döljer en hel del mindre fina saker.
”Pengarna som styr”
– Idén med en grön omställning är ju i grunden bra. Men fortfarande är det pengarna som styr. Våra marker krymper för varje år och
konsekvenserna för miljön är större än vad många förstår när det gäller att utvinna jordartsmetaller. Tyvärr tror jag inte att renskötseln kommer att överleva särskilt många generationer till om ingen förändring sker. Det är återigen en exploatering av norra Sverige som pågår.
När jag lämnar Niilás verkstad närmar sig klockan nio på kvällen. Ett lätt snöfall faller stilla över tomma gator. Niilá har ännu ett par timmar framför sig, hukad över kniven han just nu jobbar med. En av de tre sista beställningarna han ska genomföra innan han är fri att låta lusten styra igen.
– Det här är avkoppling för mig. Betydligt mer än att ligga i soffan framför tv:n på kvällarna.
