Det känns mer som januari än november den här gnistrande kalla förmiddagen. Trots att solen bevärdigar oss med ett för årstiden sällsynt besök är det skönt att komma in i värmen på El & Diesel där Leif Andersson tar emot. Han har jobbat på företaget i 20 år och avancerat från vad han själv benämner som “gårdsdräng” till att stå i kassan, hantera inkommande telefonsamtal och plocka ordrar från lagrets vindlande hyllsystem.
– Jag fick provjobba här direkt efter skolan och det gick fint. Nu känner jag alla här och trivs väldigt bra, säger Leif.
Spindeln i nätet
Men även om jobbet är en viktig del av Leifs liv så finns det annat som är viktigare: engagemanget i föreningarna Skellefteå Parasport, Morön och Skellefteå IF. Och häng med nu, för Leifs engagemang i de olika föreningarna omfattar en hel massa saker.
I Morön är han materialförvaltare för herrarnas A-lag med allt vad det innebär av tvätt och ansvar för vattenflaskor och utrustning flera gånger i veckan. I Skellefteå IF spelar han i bowling såväl i division 1 som i en korpserie med det egna laget Team Loffen. I Skellefteå Parasport är han vice ordförande, ledare i innebandylaget, spelare i fotbollslaget och aktiv reserv i boccialaget. Dessutom hoppar han in som ledare i fotbollslaget när andra inte kan eller när det behövs förstärkning på olika matchresor.
– Om jag skulle sluta så skulle föreningen lägga ner. Jag är lite som spindeln i nätet, säger Leif och ser klurig ut.
Följde med farsan
Leifs stora idrottsintresse grundlades redan i barndomen när hans pappa, lika engagerad han, tog med sin son på olika idrottsevenemang i hemorten Bureå.
– Farsan var ju med i allt och jag följde med. Det har fortsatt i vuxen ålder, det är idrotten som gäller för mig. Eftersom jag håller på med så många olika saker så kan det så klart krocka ibland. Men då får man prioritera, det går alltid att lösa, säger han.
Leif ger intrycket av att vara en lugn och stabil person som inte rubbas så lätt. Det är också egenskaper som kommer väl till pass i hans ledarroll inom parasporten. Precis som i alla andra lag kan konflikter uppstå, något som Leif ser till att ta tag i direkt.
Alla är lika mycket värda och gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar.
– Det kan hända att de med lättare handikapp skäller på de med lite svårare handikapp och tycker att de borde jobba hårdare. I sådana situationer går jag in direkt och säger ifrån. Alla är lika mycket värda och gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar. Om man inte accepterar det får man gå av planen, säger Leif och fortsätter.
– Det är just det som är speciellt i parasport. Alla har olika handikapp, vissa svårare och andra lättare. Men alla har samma värde och samma rätt att vara med. Alla har något att bidra med. Och jag är inte konflikträdd, jag styr upp när det behövs.
Brinner för parasport
Det är tydligt att parasporten är det som ligger Leif varmast om hjärtat. Och att engagemanget i föreningen, att få bidra med sin kunskap och sina ledaregenskaper även ger honom själv mycket.
– Det känns fint att vara behövd, att andra tycker att man är bra, säger han.
Leif må vara född och uppvuxen i Bureå men sedan många år bor han i centrala Skellefteå. Föräldrarna är döda sedan flera år men han har två yngre bröder, en i Skellefteå och en på Malta, som han har stadig kontakt med. Den ena brorsan bowlar tillsammans med Leif i korplaget Team Loffen och lär vara en talang av rang.
– Brorsan är duktig. Han har nått 300 poäng vilket är max i bowling, berättar Leif.
Leif tycker att Skellefteå är en bra stad för personer med funktionsnedsättning när det gäller möjligheten till jobb och fritidsintressen. Men under de första sex åren i skolan var det inte alltid så lätt att vara Leif.
– Jag fick byta till särskola i sjuan. Det kändes lite konstigt först men sedan blev det bra. Innan jag bytte var jag sämst i klassen och hade svårt att koncentrera mig. När jag började i särskolan var jag helt plötsligt bäst. Det kändes bra, säger Leif.
Det känns fint att vara behövd, att andra tycker att man är bra.
Särskolan kallas idag för anpassad grundskola och anpassat gymnasium. När Leif började gymnasiet fick han läsa böcker som han redan läst på högstadiet. Det gjorde att han skolkade några lektioner eftersom det kändes meningslöst att göra något han redan gjort.
– Men då pratade läraren med mig och sa att det inte var rätt sak att göra. Efter det slutade jag skolka och fick mer utmaningar som gjorde det roligare.
Inget SM-guld
Vi går ut på baksidan av Leifs jobb för att ta lite bilder. Företaget ligger granne med Skellefteå Kraft Arena. Ett ställe som Leif, trots sin fullmatade kalender besöker så ofta han kan när Skellefteå AIK spelar.
– Det blir inget SM-guld i år, konstaterar Leif krasst.
– Jag tycker vi har ett för dåligt lag. Målskyttet är för dåligt. Jag tror att Linköping har en chans att vinna guldet.
Innan vi skiljs åt berättar Leif att han har bowlingmatch efter jobbet och att han på måndagar inleder kvällen med innebandy för att sedan hasta vidare till uppdraget som materialförvaltare för Moröns A-lag.
– Jag känner ju många människor i Skellefteå. En del tror att jag jobbar med Morön på heltid och när de råkar träffa på mig i jobbet frågar de “jobbar du här också?”, säger Leif och skrattar.
