Bandhagens gymnasium, tidigt 1960-tal. Kjell Dahnelius, Björn Werner och Bengt Wallin är vid den här tiden tre 19-åriga killar som föredrar musik framför plugg. Som en naturlig konsekvens bildar de bandet Scandias, ett band som under 1960-talet nådde stora framgångar i musiksverige. Efter några aktiva år splittrades bandet och medlemmarna gick vidare åt olika håll. Men minnet av bandet och vänskapen fanns kvar och mer än ett halvsekel senare har Scandias återförenats.
Det går väl knappt att prata om Kjell Dahnelius, idag bosatt i Skellefteå, utan att nämna hans livsverk, den landsomfattande butikskedjan Kjell & Co. Men trots det krävande jobbet som företagsledare har musiken alltid spelat en central roll i hans liv. Så när gamla vännen och bandkollegan Björn Werner hörde av sig och ville återförena Scandias hängde Kjell på.
– Björn, som verkar som kompositör och musikproducent i Hamburg, blev rastlös under pandemin och hörde av sig till mig. Jag köpte ett mixerbord, mikrofon och hörlurar. På så sätt kan vi med datorns hjälp skapa musik på olika håll men ändå tillsammans, säger Kjell.
Populärkulturen under 1960-talet präglades av ett starkt engagemang mot krig och våld, något som även genomsyrade Scandias musik. Med stämsång och akustiska gitarrer hämtade bandet inspiration från Bob Dylan, amerikansk country och den svenska vistraditionen.
– Björn hade koll på en tjej som bodde runt hörnet och som kunde sjunga. Vi bjöd in henne till en repetition och fy tusan vad bra hon sjöng. Sen var vi kompletta, minns Kjell.
Ute på turné
Efter en musiktävling i Gamla Stan i Stockholm, där Scandias kom på andra plats efter en ung och ännu relativt okänd Lasse Berghagen, började framgångarna komma. Med sin tolkning av Evert Taubes “Calle Schewens vals” hamnade bandet på Svensktoppen under några veckor sommaren 1966.
– Vi blev också inbjudna till ungdomsprogram på tv och medverkade i Frukostklubben, ett av dåtidens största radioprogram. Under ett par somrar turnerade vi dessutom i svenska folkparker från Helsingborg till Kiruna. Det var väldigt roligt men också slitigt med flera uppträdanden per kväll, säger Kjell.
Mellan åren 1965 och 1967 släppte Scandias mellan 20 och 25 låtar där “Calle Schewens vals” och “Små små soldater”, en egen tolkning av den amerikansk singersongwriterlåten “Little play soldiers”, nådde störst framgång. Bandet upptäcktes också av en tysk producent som försökte lansera bandet i Tyskland.
– Under 60-talet nådde många nordiska artister, som Wenche Myhre och Gitte Henning, framgång i Tyskland. Vi spelade in ett antal skivor på tyska men lyckades aldrig riktigt. Materialet var bra men kanske managementdelen felade, säger Kjell.
1967 var det dags för Kjell att göra lumpen och i och med det upplöstes bandet. Björn Werner och Tine Wennerlund flyttade till Hamburg där Björn fortsatte jobba med musik, bl.a. med Gitte Henning och Taco. Tine anslöt till Les Humphries singers, en gospelinfluerad popgrupp som skördade stora framgångar under 1970-talet.
Kärleken till musiken
För Kjells del fortsatte livet efter muck med giftermål, barn och en rad flyttar runt om i landet. Men trots att han levt utanför Stockholms tullar under större delen av sitt vuxna liv är den dialektala söderprägeln tydlig. Och kärleken till musiken, den har följt honom genom livet.
– Jag har trubadurat, var med och startade Piteå Visklubb på 1980-talet och sjöng i Sundsvalls KFUM-kör under ledning av Kjell Lönnå under flera år. Jag har aldrig släppt taget om musiken, säger Kjell.
Att som 75-åring återförena det band som varit startskottet för ett liv präglat av musik kan ses som ett fint sätt att sluta cirkeln på. Björn och Kjell har, tillsammans med Björns unga släkting Signe Frankl, gjort nya versioner av de gamla hitsen “Calle Schewens vals” och “Små små soldater”. Men det stannar inte där.
– Uppföljaren är på gång och det blir enbart egna kompositioner. Musiken och texterna är klara och vi har börjat spela in. Det känns otroligt roligt att få göra det här igen.
