Annons
  • I mer än 40 år har butiken Maikens tyger och diverse hållit till i källarlokalen på Älvsbacka. Men från början var det egentligen inte tänkt att det skulle bli en butik. “Vi äger huset och källarlokalen stod ledig, så jag tänkte att ”jag tar vävstolen där nere”, säger Majken Marklund. Foto: Jonatan Stålhös
  • I butiken ser de spår av vilka trender som går inom hantverket, beroende på vad kunderna frågar efter och köper. Just nu säljs mycket galontyg främst till manliga kunder. “Många har börjat använda det för att klä om motorcykelsäten, bilsäten och sånt. Det ser ut som skinn men är lättare att tvätta av”, säger Majken Marklund. Foto: Jonatan Stålhös
  • Burkar fyllda med knappar.
  • Väggarna täcks av otaliga tyggrullar, i ett organiserat kaos som butiksägarna själva navigerar i med stenkoll. Foto: Jonatan Stålhös
  • Efter drygt 40 år som butiksägare har Majken Marklund blivit ett känt ansikte bland Skellefteborna. “Varje gång jag är ute på stan så är det någon som ropar “Hej Majken!”, säger hon.
  • Majken och Bernt har satt upp en klocka med snöre kopplat till ytterdörren, för att höra om kunder kommer när de sitter och dricker kaffe i pentryt bakom kassan. Snören löper mer än 10 meter genom lokalen. Foto: Jonatan Stålhös
  • I mer än 40 år har butiken Maikens tyger och diverse hållit till i källarlokalen på Älvsbacka. Men från början var det egentligen inte tänkt att det skulle bli en butik. “Vi äger huset och källarlokalen stod ledig, så jag tänkte att ”jag tar vävstolen där nere”, säger Majken Marklund.
  • En trappa ner från Östra nygatan ligger butiken.
  • Förut körde leverantörerna runt i landet och hade med sig olika tygprover så att de både fick klämma och känna innan de bestämde vad de skulle köpa in till butiken. “Men de flesta har slutat med det nu sedan bränslet blivit så dyrt. Det har gjort att det blivit svårare att veta vad man ska beställa”, säger Bernt Marklund.
  • Bernt Marklund lärde sig sticka som 6-åring. “Jag var odygdig så in i vassen. Så min mamma satte mig med stickning för att jag inte skulle busa runt med annat”, säger han.
  • Efter drygt 40 år som butiksägare har Majken Marklund blivit ett känt ansikte bland Skellefteborna. “Varje gång jag är ute på stan så är det någon som ropar “Hej Majken!”, säger hon.
  • Mer än tyger och sytillbehör säljer de också en del egentillverkade saker. Som de här virkade hattarna och lovikavantar.
  • Bernt Marklund provar en av Majkens egenvirkade hattar.
  • De har gott om garner i olika färger och kulörer.

BILDSPEL: Butiksägarna Majken och Bernt håller fanan högt • “Kan vara farligt att sluta jobba”

REPORTAGE I mer än 40 år har de haft butiken på Älvsbacka. Trots att båda passerat 80 fortsätter Majken och Bernt Marklund att driva företaget. “Jag kommer jobba här tills jag kolar”, säger Majken Marklund och ler.

Annons

Det första som slår mig när jag kommer in i butiken är hur många saker det finns här. Tyger i alla dess slag täcker väggarna, tillsammans med burkar fyllda med knappar, lådor med garnnystan och gummiband.

I de intilliggande rummen gömmer sig ännu mer, i ett organiserat kaos som butiksägarna själva navigerar i med stenkoll.

– Allt får en plats när det kommer hit. Där måste det sen finnas tills det är slut, så är det bara, säger Majken Marklund.

Men hur vet ni själva var sakerna finns?

– Det har man i huvudet, svarar Bernt med ett leende.

Annons

På skylten ut mot Östra Nygatan står det “Maikens”. Men inne i butiken är de båda två högst involverade – ett äkta par i både äktenskap och arbete.

Bernt driver dessutom fortfarande sitt åkeri, även om verksamheten inte är särskilt omfattande längre.

– Jag blir ju ändå 88 i år, vet du, skrattar han.

Motion är ju bra för kroppen på ett sätt, men arbetet är bra för att träffa folk och hålla igång huvudet.

I stället för åkeriet har det blivit mer tid i butiken tillsammans med Majken. De behöver också hjälpas åt mer nuförtiden. Hennes ögon har blivit sämre och det kan behövas hjälp med att slå in siffror i kassan och annat som kräver läsning. Men de trivs båda bra med att arbeta.

– Det kan vara lite farligt att sluta jobba. Det är då det stannar av för många. Motion är ju bra för kroppen på ett sätt, men arbetet är bra för att träffa folk och hålla igång huvudet, säger Bernt.

Även om källarlokalen på Älvsbacka i dag är något av en skattgömma med textilier var det från början inte tanken att de skulle öppna butik.

– Vi äger huset och källarlokalen stod ledig, så jag tänkte att ”jag tar vävstolen där nere”. Jag är ju utbildad sömmerska, berättar Majken.

Annons

Folk började titta förbi hos Majken och hennes vävande, för att småprata eller för att se vad hon gjorde. Ofta frågade besökarna var hon köpt olika tyger eller om hon hade mer av något.

– Då blev det så att jag köpte hem lite av de saker som andra ofta frågade efter och sålde vidare. På så sätt växte det fram av sig själv, säger hon.

Med tiden har butiken fått en trogen kundbas med många återkommande kunder, även långväga sådana. De minns en man som kommit körande från Trerikskröset.

Efter drygt 40 år som butiksägare har Majken Marklund blivit ett känt ansikte bland Skellefteborna. “Varje gång jag är ute på stan så är det någon som ropar “Hej Majken!”, säger hon.

– Han bodde i väglöst land och på sommaren fyllde han på med förnödenheter inför nästa vinter. Han fyllde bilen med olika trasor och körde iväg igen, säger Bernt.

Medan vi pratar tittar en kund in i butiken på jakt efter lite garn. Han skojar med butiksägarna om att det är så bra att handla där, eftersom de ger honom seniorrabatt.

– Jajamen, säger Bernt och slår in priset i kassan.

– Det lät billigt, hördu du, säger Majken då.

– Du kan ju också handla på seniorrabatten. Men du har väl inte åldern inne än, säger kunden skämtsamt.

– Joho du, skrattar Majken tillbaka.

Annons

Även om arbetslusten fortfarande finns så börjar åldern vara märkbar, berättar paret. På grund av värk i axlar och dålig syn har Majken svårt att själv utöva hantverksarbete. Dessutom blir de mer slut än förut.

Men än finns inga planer på att lägga ner verksamheten.

– Jag har sagt att jag jobbar här tills jag kolar. De får hämta mig här – det går väl lika bra som från något annat ställe, säger Majken med en axelryckning.

Artikeln är en del av Megafonen 21/6 – 2023. Läs hela tidningen här »

Annons
Annons
Annons
Annons