Det var på kvällen den 26 november som Katja Colliander Bäckström från Kålaboda blev sjuk. Hon minns hur hon hade ont i varenda led när hon skulle resa sig ur tv-soffan på kvällen.
– Jag lyckades borsta tänderna och lägga mig i sängen, men blev jättesjuk under natten, berättar hon.
Febertermometern visade 40 grader och Katja beskriver känslan som att kroppen brann.
– Det kändes som att jag hade flera miljarder getingar som brände under huden. I ögonlocken, öronen, benen… det var enormt obehagligt, säger hon.
Kändes som att jag hade flera miljarder getingar som brände under huden.
Dagen efter hade hon svårt att andas och kontaktade sjukvården. Eftersom hon har astma sedan tidigare fick hon rådet att dubblera dosen, och återkomma om det blev värre.
På måndagen, när även hennes man insjuknat, testade sig hela familjen. Mycket riktigt visade det sig att både Katja och hennes man var smittade, men inte sonen.
Katja och hennes mans sjukdomsförlopp skiljde sig åt. Katja var sängliggande under de första 4-5 dagarna med symptom likt en blandning av vinterkräksjukan, influensan och problem med andningen. Hennes man kände sig lätt förkyld med värk i axeln.
– Sedan blev det ombytta roller. Jag kom på benen efter några dagar, samtidigt som min man blev sjuk igen. Det är verkligen olika hur man drabbas, säger Katja.
Det är verkligen olika hur man drabbas.
Efter 14 dagar var de tillbaka på sina jobb – men allt kändes inte som vanligt. Katja, som är lärare på en låg- och mellanstadieskola, upplevde en stor trötthet.
Skickad till akuten
Efter ett stillsamt jullov hade Katja hoppats att sjukdomen skulle ha släppt sitt grepp om henne, men så var inte fallet. Efter ett besök på vårdcentralen den 18 januari blev hon skickad direkt till akuten, efter att syresättningen i blodet bara visat drygt 90 procent.
– De gav mig Ventoline och gjorde en lungröntgen. De pratade om eventuella blodproppar, men hittade ingenting, säger Katja.
Idag har det gått över 100 dagar sedan Katja smittades med covid-19. Hon går till jobbet varje dag, men sjukdomen gör sig ständigt påmind.
– Förutom syresättningen har jag problem med nervsmärtor, främst i ena benet. Jag gråter när det är som värst, vilket det oftast är på nätterna. Det går inte att beskriva hur det känns, säger hon.
Samtidigt har hon nästan ingen känsel i fingertopparna, och vid fysisk ansträngning gör sig problemen än mer påminda.
– Igår kände jag mig ganska pigg och städade här hemma i en och en halv timme, men efteråt kändes det som att det brann i hela kroppen igen, trots att jag inte hade någon feber.
Ingen av de problem Katja har idag har hon upplevt innan hon smittades av covid i november.
Man vet aldrig vem som får nitlotten.
– Jag kan störa mig på alla som säger att “det är lika bra att jag får det, så har jag gjort bort det”. Absolut, du kan ha tur och klara dig bra – men man vet aldrig vem som får nitlotten.
Långvarig covid
Hur många som drabbas av långvarig covid är oklart, då det är svårt att föra statistik över en sjukdom som funnits så kort tid – och som ger så olika symptom.
– Jag har varit till vårdcentralen, och fått en remiss till neurologen i Umeå, men inga “vanliga” sjukdomar kan hittills förklara problemen jag har, säger Katja som gått med i Svenska Covidföreningen.
Föreningen arbetar för att öka kunskap och förståelse kring covid-19, och för att mer forskning ska göras inom området.
– Innan jag smittades hade jag ingen aning om att det var ett så stort problem, men när jag läser om andras upplevelser så ser jag många likheter med vad jag själv varit med om. Det är mycket mer utbrett än jag trott.
Är mycket mer utbrett än jag trott.
När, och om, Katjas symptom kommer att försvinna vet hon inte.
– Men jag är född optimist, och hoppas så klart att det ska bli bättre med tiden.
