KRÖNIKA Cecilia Edström om bilden av en ätstörning, nya trender och chiafrön: ”Herregud. Det råder total förvirring här.”
Inte en dag passerar utan tankar på vad jag äter och hur det påverkar kroppen. Med allt snack om fetmaepidemin – vårt största folkhälsoproblem – så borde det vara något positivt. Men utgår jag från mig själv är det snarare det motsatta. Tänk all den tid och energi som slösats bort på att noja över vilken mat man borde, men framförallt inte borde, stoppa i sig. För att inte tala om det ständigt dåliga samvetet. Hisnande tanke!
Min bild av ätstörningar är en ung tjej endast iförd underkläder. En utmärglad gråaktig kropp med synliga revben och tydliga höftknotor framträder i spegelbilden. Men det är såklart bara en av alla bilder. Vårdguidens beskrivning av vad som kan tyda på en ätstörning ger andra. Jag skulle uppskatta att större delen av mina vänner och bekanta kan checka av i alla fall två eller tre av punkterna nedan.
Skjuter upp eller hoppar över måltider. Äter stora mängder onyttig mat när man är ensam. Överdriven träning eller får ångest om man skippar träningen. Kritisk till sin kropp. Blir mer och mer fixerad vid vad man äter och vikten.
Men det känns nästintill omöjligt att undvika fixering. Måltider återkommer trots allt tre till sex gånger per dag. Addera alarmerande rapporter om fetman som breder ut sig. Lägg också till alla kostråd och dieter som kastas i ansiktet på oss. Kan det begäras av en människa att stå pall?
Ibland utesluts kolhydrater. Nästa månad ska allt fett bort. Veckan efter sockerförbud, inte en enda godis får slinka ner, inte heller sötad sylt. Några månader senare intas orimliga mängder smör och bacon. Ett halvår senare ska det fastas två dagar i veckan för cellernas återuppbyggnad. En period var det chiafrön. Chiafrön till förbannelse. Så visar det sig att chiafrön inte är speciellt mycket nyttigare än solrosfrön, pumpafrön och linfrön – men oj så mycket dyrare.
Herregud. Det råder total förvirring här.
Några lärdomar har jag dock dragit.
1. Jag klarar mig inte utan kolhydrater.
2. Jag klarar mig inte utan socker.
3. Jag klarar mig inte utan fett.
4. Jag går i princip under av att svälta en hel dag även om det nu ska vara så jäkla bra för cellerna.
5. Ju fler nya metoder som testas för att må bra desto större växer sig fixeringen runt mat. Det som förbjuds vill jag äta. Jag vill faktiskt bara ha det som är förbjudet.
För många människor är nog vanan att inte ha matvanor. Rutinen är istället att söka nya alternativa metoder – år ut och år in. Och mantrat är ett gnagande dåligt samvete.
Fingret i luften! Just nu verkar det vara trendigt att välja mat utifrån individuella faktorer som gener och tarmflora. Men vänta! Det finns företag som erbjuder gentest och skräddarsydd kost, men enligt Marju Orho-Melander, professor i genetisk epidemiologi, finns ingen vetenskap som ligger till grund.
Och den omhuldade tallriksmodellen som tidigare fanns tryckt på affisch i var skola har sågats av nutritionisten Britt-Marie Dahlin, skaparen själv.
Inte är det lätt inte.
Cecilia Edström | cecilia@megafonen.nu
Frilansjournalist med människor som sitt största intresse. Från Glommersträsk. Bosatt i Stockholm.
Läs fler krönikor av Cecilia här »
Krönikan publicerades ursprungligen i Megafonentidnignen 5 2017:
