SKELLEFTEÅ Linnea Henriksson, Joel Alme och Little Marbles.
Trästockfestivalen som arrangeras den 19-21 juli har gjort sitt tredje artistsläpp:
Joel Alme
Det är någonting i Göteborgssonens melodier som påminner mig om det oändligt vackra som finns omkring oss men som oftast gömmer sig bakom lager av oväsentligheter. Som leendet hos den som älskar. Men det är också melodier som melankoliskt konstaterar att ingenting varar för evigt. Ingenting, aldrig någonsin…
Little Marbles
Det har nu gått fyra år sen hyllade debuten Vi accepterar mitt kaos släpptes, fyra år som inneburit hundratals spelningar, i stort sett samtliga festivaler och förbandsturnéer åt Miss Li och Stefan Sundström, uppträdande i ett tiotal program i SVT och Tv 4 och listats av såväl P3 som studentradion.
Allt varvat med gatumusiksgig på allehanda gator och torg. ”Vi slutar när vi är klara” uppföljaren till debuten kom 2010, och det är ett riktigt litet mästerverk: ett knippe enastående melodier, svenskspråkiga texter av ypperlig klass, smarta och svängiga arrangemang och egensinniga framföranden – allt ytterst förtjänstfullt koordinerat av Miss Li och vapendragaren Sonny Boy Gustafsson som har producerat, arrangerat och även kompletterat i låtskrivandet.
Linnea Henriksson
Linnea Henriksson fick sitt stora genombrott 2010 i TV4’s succéprogram Idol. Hon charmade tittarna varje vecka med sin jazzröst och spektakulära dans. Linnea Henriksson gjorde tydligt för svenska folket att hon är en artist att räkna med långt efter programmets slut. Det var då en av Sveriges kändaste artister fick upp ögonen för henne.
Orup har tillsammans med Linnea skrivit och spelat in debutalbumet som släpps under våren. Första singeln Väldigt Kär/Obegripligt Ensam plockades direkt upp av P3 och har spelats flitigt sedan dess. Begåvade Linnea är även med i jazzbandet Prylf sedan 2007.
Winhill/Losehill
Vintern 2006-2007 låg Jonas Svennem Lundbergs mor Karin svårt sjuk i cancer på Norrlands Universitetssjukhus. Under de korta pauser som gavs från de långa dagarna på sjukhuset tog Jonas med sin vän Kalle Lundin för att spela musik i en källare på Haga i Umeå. Musiken blev ett sätt att försöka uthärda den svåra perioden och det enda uttrycket som gick att finna för alla motstridiga känslor: sorg, ilska, oro och hopp.
När Karin gick bort fortsatte musiken att bli en kanal för sorgen. Jonas fick sällskap i källaren av sin vän Carl Åkerlund, som blev ombedd att skriva texter till musiken. Det kom att leda till ett personligt arbete vännerna emellan, ett arbete som präglats av en tydlig ambition att inte låta texterna väja för det mörka och oresonliga i tillvaron.
