***
Det var en fantastiskt varm sommardag i maj, men efter grillmiddagen på gården smög sig kylan snabbt på. Johan, från Skellefteå på besök i Stockholm, tog min nyckel för att åka upp till lägenheten och hämta extra tröjor, men i hissen slant han och råkade tappa den. ”Det gick som i slow motion och den lyckades pricka det enda lilla hål som fanns.” Längst ner i hisschaktet låg den synlig men onåbar. Typiskt.
I den här situationen finns det fem typer av människor. En som lägger sig ner på golvet och börjar gråta. En som kontaktar en hissexpert. En som ringer mamma och pappa. En som Googlar. En som blir MacGyver.
Johan blev McGyver.
Innan katastrofen är ett faktum har man ingen aning om vem som är vilken typ men Johan visade sig vara av den utdöende sorten. Sorten som löser problem på okonventionellt vis, med ting anpassade för helt andra ändamål. Och det här är exceptionellt för han är ”bara” 36 år! Vanligtvis är de minst 50.
Det han tänkte var alltså: ”Om man öppnar hissdörren, sluter den elektroniska kretsen och drar ut en kedja för att få ut det mekaniska låset så borde hissen åka iväg.”
Strax därefter tar han två kvarglömda nycklar från anslagstavlan i trappuppgången, sliter av sig till bar överkropp(!) och använder tröjan som isolator för att kunna koppla förbi strömmen med hjälp av nycklarna, utan att själv få en stöt. Hissen åker upp en våning, han hoppar ner i schaktet och plockar upp min lägenhetsnyckel.
Efteråt går det inte att stänga hissdörren så han försöker lösa problemet med hjälp av grillgaffeln, men det lyckas inte. Han tar då av sig sitt svarta skinnbälte, lindar det runt en kula som måste dras ner för att låsblecket ska åka in, lyckas stänga igen dörren och drar ut bältet. Tio, max femton minuter, har nu förflutit sedan incidenten.
När MacGyver ska rädda sin vän Craig som fått hjärtstopp (S1E15) använder han ett par ljustakar, en mikrofonsladd och gummimatta för att tillverka en defibrillator – Johan en vit Lyle and Scott-tröja, kvarglömda cykelnycklar, en gaffel och ett skinnbälte för att flytta en hiss.
Allt gick så snabbt, på ren instinkt, och runt bordet drack vi sedan GT och skrattade åt den här improviserade alternativa lösningen som ingen av oss andra ens i vår vildaste fantasi hade kommit på. Vi konstaterade också att man inte möter vår generations MacGyver särskilt ofta – medan det i våra föräldrars ålder är var och varannan.
Personligen så imponeras jag av människor som kan hitta mer kreativa lösningar på problem än att ringa mamma eller pappa. Det McGyver-personerna genomför går knappast heller att googla sig till, för hur söker man: ”få upp hissen en våning för att komma sig ner i hisschaktet”?
Cecilia Edström | cecilia@megafonen.nu
Frilansjournalist med människor som sitt största intresse. Från Glommersträsk. Bosatt i Stockholm.
