KRÖNIKA Cecilia Edström om sommar, samvete och att längta efter regniga dagar: “kan ju vara sista sommardagen – trots att årstiden knappt har börjat”
***
Solen gassar. Det nybryggda kaffet behöver stå en stund till för att bli drickbart. Louis Armstrong och Ella Fitzgerald spelar och sjunger. Låtlistan heter ”Gammal”. Låten Summertime. Gräset kittlar skönt under fotsulorna. Bikinin sitter långt ifrån perfekt men den är i alla fall på. Solglasögonen likaså.
Men, för det finns ett men. Just den här dagen betyder bikini i solen återfall. Det dåliga samvetet styr med järnhand som så många gånger förr under sommarmånaderna.
För två år sedan jobbade jag mycket med det här. Försökte lyssna inåt och inte per automatik göra vad jag borde. Det betydde att trots blå himmel och varmt väder kunde jag fälla ner persiennerna och lägga mig i soffan och sova bort en halv dag.
Sommaren är fantastisk. Ljuset får en att må bra. Människor som man inte trodde existerade tinar fram. Stora jackor och huvor hängs undan i förrådet. Men årstiden för också med sig en massa måsten. Som att man måste grilla. Ha lockig perfekt frisyr. Blommor i hår. Festivaler och kall öl i solen. Solkysst hy. Partytält på gården. Ljusa sommarkvällar och läppar formade till ett genuint leende. Kubb, och bomber i öppet vatten.
”Jag måste ut” var tanken när en av solens strålar sprängde sig in vid sidan av rullgardinen. Ella Fitzgerald är fantastisk där ute i gräset och loppiskoppen i handen matchar 50-talsbikinin. Men det skaver ändå, för just nu hade långsam tv, Landet runt eller Fråga doktorn, känts så mycket bättre. Svetten dryper men jag måste passa på och vänder mig ännu en gång med ansiktet mot himlen. Det här kan ju vara sista sommardagen – trots att årstiden knappt har börjat. Konstigare saker har faktiskt hänt i Sverige.
Men, det här betyder att samvetet har fått styra. Jag har gått emot min egen inre vilja.
Ja, det är bara mänskligt och en liten liten parentes i det stora hela, men det stör mig.
Jag kommer på mig själv med att längta efter regnsmatter på rutan. Att åka bil till ljudet av vindrutetorkares hårda arbete. Vad somliga, även jag, kallar dåligt väder kräver inget av en. Det är okej att sitta inne vid köksbordet och dricka kaffe eller se Netflix en hel dag. Och det är så skönt. Det är avkoppling. Man behöver inte förbereda och packa en picknickkorg eller spela beachvolleyboll. Man behöver bara släppa allt, ligga ner, inte tänka på den där jobbiga solen som skriker att man ska komma närmare.
Sommar och semester ska vara kravlöst, tyvärr blir det många gånger tvärtom. Rädslan för att blicka bakåt och inse att man inte gjorde – någonting alls – skrämmer. Men när ska man helt och hållet ha möjlighet att slappna av både fysiskt och psykiskt om inte på sommaren? Inget ska få komma i vägen för det – allra minst solen.
Cecilia Edström | cecilia@megafonen.nu
Har människor som sitt största intresse. Från Glommersträsk. Bosatt i Stockholm.
Frilansjournalist och nyhetschef på Mittmedia
Läs fler krönikor av Cecilia här »
Krönikan publicerades ursprungligen i Megafonentidnignen 6 2016:
