Iosif Karambotis, 66, har politiken i blodet, ja, nästan i generna. Delar av hans familjs historia är präglad av politisk förföljelse där såväl hans pappa som morfar jagats för sina politiska ställningstaganden och där hans morfar suttit i fängelse för sin övertygelse. Kanske är det inte konstigt att Iosif som 14-åring, strax efter militärjuntans fall i Grekland, började engagera sig politiskt.
– Jag hamnade själv i fängelse efter att ha deltagit i en demonstration för rätten att strejka. Det var bara ett par dygn men när man upplevt förtryck från en statsmakt så är det enormt skönt att komma till ett land som Sverige där man kan jobba för det man tror på utan att bli förföljd, säger Iosif.
Jag ska alltid utgå från de svagaste i samhället i mitt arbete. Det är min ständiga utgångspunkt. För det är tyvärr så att ingen kommer att erbjuda de svaga grupperna i samhället bättre villkor utan kamp.
Och kanske är det just bakgrunden som gör att Iosif, i sin politiska roll, uppfattas som trygg och orädd även de gånger han ifrågasätts. Och som ordförande för socialnämnden är det något man blir ofta.
– Det har varit tuffa perioder, absolut. Det finns ju aldrig så mycket pengar som man skulle vilja. Man måste acceptera och kompromissa. Att göra det bästa man kan av det man har och lägga det storslagna åt sidan, det är så man måste göra, fokusera på de små förändringarna, säger han.
Det var kärleken som tog Iosif till Sverige år 1986. Med erfarenhet från branschen i Grekland men också, vilket han understryker, tack vare människor som ville ge honom en chans i det nya landet, fick han jobb i hotell- och restaurangbranschen. Han pluggade Sfi och livet rullade på. Den svenska politiken gjorde entré i Iosifs liv 1998, 12 år efter ankomsten till Sverige.
– Det var då jag kände mig lugnare och tryggare med språket. Jag gick på ett möte med Socialdemokraterna utan att känna någon och just den kvällen hade de en nomineringsrunda. Jag fick frågan om jag var intresserad och sa ja, blev vald och partimedlem på samma möte, säger Iosif med ett skratt.
Några år innan inträdet i politiken tog Iosif en universitetsexamen i nationalekonomi, inte för att han hoppades på nåt särskilt jobb inom sektorn, utan för ämnet är så nära sammankopplat med politik.
– Nationalekonomi och politik hänger ihop och finanskrisen under det tidiga 1990-talet spädde på mitt intresse. Jag ville helt enkelt lära mig mer. Och den kunskapen har jag givetvis haft stor nytta av, säger han.
2019 var året då Iosif valdes till ordförande för socialnämnden i Skellefteå kommun. Han beskriver det som fantastiska år då han fått möjligheten att påverka på positiva sätt. Han beskriver det som att se skillnader, lyssna, ta hänsyn till olika behov och göra det bästa man kan av det. Och även om det politiska livet till stora delar handlar om kompromisser så har Iosif en utgångspunkt som han aldrig schackrar med:
– Jag ska alltid utgå från de svagaste i samhället i mitt arbete. Det är min ständiga utgångspunkt. För det är tyvärr så att ingen kommer att erbjuda de svaga grupperna i samhället bättre villkor utan kamp. Därför måste vi kämpa för dem, säger Iosif.
Men åren som ordförande har givetvis också präglats av motgångar och tuffa tider. När jag frågar Iosif svarar han att motgångar och meningsskiljaktigheter hör hemma i politiken, att han inte påverkas så mycket av det. Något som påverkat honom desto mer är den stundtals hårda tonen i media.
– Jag har överlag haft goda relationer med media. Politiken ska granskas, de svåra frågorna ställas och vi ska tala sanning. Men jag har också upplevt något jag tolkar som ren illvilja där sakfrågorna ersatts med personangrepp. Det har jag svårt att svälja eftersom det spär på föraktet för såväl politiker som media. Det är inte bra för demokratin.
Man måste acceptera och kompromissa. Att göra det bästa man kan av det man har och lägga det storslagna åt sidan, det är så man måste göra, fokusera på de små förändringarna.
När Iosif nu kliver av posten som ordförande för socialnämnden betyder det inte på något vis ett farväl till politiken. Han behåller sin plats i kommunfullmäktige och kommer att fortsätta jobba, om än i ett lite lägre tempo och mindre omfattning.
– Politik är livet. Det är min näring. Jag drivs av orättvisor och kommer inte att sluta kämpa för det jag tror på förrän jag lägger mig i graven.
