Vid korsningen där Östra Nygatan och Rönngatan möts går en liten grusväg. I dag är det uppfarten till Rikard Larsson och Nina Vikströms hus, men snart ska deras och grannhuset rivas.
– Första gången vi fick information om planerna var på ett samrådsmöte 2019. Då hade de igång en powerpointpresentation med en karta, och då såg vi på en gång att vägen gick rakt över vår tomt, säger Nina.
När Norrbotniabanan byggs genom stan ska rondellen vid Mullberget göras om. Grenvägen ner mot Älvsbacka stängs, istället ska trafik från väg 372 till Älvsbacka gå via det som just nu kallas “nya Grenvägen”.
Det är den omdragningen av vägnätet som tvingar Rikard och Nina att flytta från huset som varit deras hem i snart nio år.
– Vi föll väl för att det var ett mysigt äldre hus som låg väldigt centralt. Och gården är också väldigt trevlig. Det är som en oas i det här området som i övrigt mest består av lägenhetshus, säger Rikard.
Sedan de fick höra om planerna har de befunnit sig lite i limbo, menar paret. Länge har de inte vetat när, eller ens definitivt om, de skulle behöva flytta.
– Ovissheten har förtagit mycket av det roliga med att bo i hus. Vi har inte vetat om det varit värt att ta hand om huset – om det ändå skulle rivas inom kort, säger Rikard.
För ett par veckor sedan kom så det slutliga beskedet. Huset ska lösas in och sen rivas, mest troligen omkring årsskiftet 2023-2024.
Jag undrar hur det kommer att kännas om några år när det ligger en väg här istället. Att komma hit då och tänka att “här stod vårt hus, här bodde vi i 10 år”
– Det känns ju skönt på ett sätt. Det har varit lite av en sorgeprocess där man gått genom olika känslor och faser – varit lite förbannad, sen ledsen och så. Men nu har vi i alla fall ett besked och kan planera efter det, säger Rikard, och Nina fortsätter:
– Det känns ju lite som att man blir vräkt. Inte för att vi har misskött oss, men vi blir ändå tvingade härifrån, säger hon.
Även om det är stora och svåra känslor involverade så har de förståelse för processen.
De hade önskat mer kommunikation och tydliga besked, samtidigt som de också tror att Skellefteå kommun nog inte kunnat säga något slutgiltigt tidigare, eftersom planerna varit under utredning och inte fastställts.
– Jag är övertygad om att Norrbotniabanan är en viktig grej för Skellefteå, med allt som sker och den utveckling som kommer. Men det är trist att vara den som hamnar mitt under vägen, säger Rikard.
För dem som tvingas flytta på grund av järnvägsbygget utgår en ersättning på marknadsvärdet, plus 25 procent.
Bara dagar innan vår intervju hade de besök av en värderare. Så snart de fått återkoppling ska de börja se sig om efter ett nytt hem.
Förhoppningen är att hitta en ny villa, eftersom de gillar att ha en egen trädgård.
– Det vore trevligt om vi fick en rättvis och bra värdering. Så att vi kan hitta något nytt utan att behöva låna mer pengar, säger Nina.
Hon upprepar att det känns tråkigt att lämna sitt hem, men säger samtidigt att det inte är något de “gråter över på kvällarna”.
– Men jag undrar hur det kommer att kännas om några år när det ligger en väg här istället. Att komma hit då och tänka att “här stod vårt hus, här bodde vi i 10 år”, säger Nina.
