Skellefteå AIK har gått obesegrade genom HockeyAllsvenskan Norra och idag (torsdag 3 mars) inleds playoffspel. Där väntar bäst av 3 möten med SHK Hockey Club. Inför slutspelet fick Megafonen en pratstund med AIK:s center och poängmakare Ellen Lövgren.
Redan som barn var det idrott som gällde för henne. Ellen Lövgren hade lyxen att ha en hockeyplan just intill hemmet där hon växte upp i Kåge. Den nyttjades flitigt tillsammans med bröder och kompisar.
– Jag åkte skridskor HELA tiden och tjatade på mina föräldrar om att få börja i ett lag, säger hon när vi möter upp inför en träning på Skellefteå Kraft Arena.
Till slut lönade sig tjatet och när Ellen gick i årskurs fyra fick hon och två av bröderna börja spela med Kågedalens AIF, KAIF.
– Vi började alla tre samtidigt. Det blev dyrt för mamma och pappa, säger hon och skrattar.
Jag vet ju hur viktig sporten har varit för mig och tänker att det kan hjälpa andra också.
Utöver hockey la hon mycket tid på landhockey, fotboll och annat oorganiserat sportande, det där som brukar kallas spontanidrott. Därför känns det inte så långsökt att hon idag utöver sin elitsatsning också pluggar idrottsvetenskap med inriktning hälsofrämjande livsstil.
– Jag vet ju hur viktig sporten har varit för mig och tänker att det kan hjälpa andra också, säger Ellen.
Hockeykarriären tog fart på allvar när hon flyttade till Örnsköldsvik för att gå hockeygymnasium. Till en början spelade Ellen i Modos juniorlag för att under andra året börja träna med A-laget. Sista året spelade hon bara för A-laget som då var ett av de bästa lagen i SDHL – den högsta ligan inom svensk damhockey.
– Det var jättekul att spela där. Jag fick spela med otroligt bra spelare, så det var kul bara att få vara med om det och att få se det på nära håll, säger Ellen och fortsätter:
– Vi var väldigt bra också och trodde att vi skulle ta SM-guldet det året, även om det inte blev så.
Tiden i Ö-vik beskriver hon som väldigt bra även om det inledningsvis kändes svårt.
– Första året vantrivdes jag. Ångrade mig nästa samma sekund som jag vinkade hej då till mamma och pappa. Men jag bodde med en kompis (Ronja Danielsson) och det var tur. Vi spelar faktiskt ihop i AIK nu också.
Jag har alltid velat spela här. Det skulle vara sjukt coolt att få vara med och kliva upp.
Efter gymnasiet blev det ett år till med Modo. Sen återvände hon till Skellefteå för att spela för AIK. Målet var då, precis som nu, att bidra till att lyfta upp AIK från Damettan till SDHL.
– Jag har alltid velat spela här. Det skulle vara sjukt coolt att få vara med och kliva upp, säger hon.
I år gäller ett nytt slutspelssystem. Det går till så att de bästa lagen i Damettan Norr och Väst slås ihop till en ny serie – Damhockeyallsvenskan Norra. För AIK:s del innebär det att man ställs mot andra lag än de tre man spelat mot under grundserien. De som lyckas bäst i den nya serien möter de två bästa från Södra.
Därefter ställs de vinnande lagen mot de två nederst placerade i SDHL i ett direktkval där man tävlar om ligaplatser till nästa säsong.
– Det är riktigt krångligt system, det är knappt jag har förstått det själv, säger Ellen och skrattar.
– Men jag tror att det är bra. Om vi kommer så långt som att möta SDHL-motståndet kommer vi att vara mer förberedda efter att ha mött fler bra lag. Det har varit en utmaning med tidigare system att vi mött samma lag som vi brukar göra och sedan ställs mot ett SDHL-lag. Den övergången är tuff.
Nu väntar några veckor med täta matcher där allt står på spel. Det kommer att kräva mycket av laget för att det ska gå vägen, tror Ellen. Men målbilden är klar: Att få inleda nästa säsong i det svartgula laget i den högsta serien.
– Ja alltså det har varit otroligt kul. Det hade varit en dröm som gick i uppfyllelse, säger hon.
