Spelaren skejtar genom mittzon med pucken under kontroll i hög fart. Blicken nedborrad i isen. Motståndaren tar ett kliv fram och för ett ögonblick hinner jag tänka – puckföraren kommer att dö.
Det är då det händer, i ett vackert och värmande ögonblick vid blålinjen väjer motståndaren lite lätt åt vänster, sträcker fram klubban, och kan på ett till synes enkelt sätt erövra pucken. Frontalkrocken mellan en spänd och en avslappnad kropp uteblir. Resultatet för motståndaren dock detsamma – puckvinst – men med alla spelare på planen fortfarande oskadda i en sport som har stora problem med allvarliga huvudskador.
Situationen är bara en av många där en spelare inom loppet av en tiondels sekund hinner förstå orimligheten i att smälla på och istället aktivt väljer att avstå. Och det är ett halleluja moment – varje gång. Och varje gång blir jag också besviken. Besviken över att den aktiva handlingen – att vara passiv – inte får några rubriker alls. I bästa fall ett omnämnande i förbifarten av kommentatorerna.
Det är ett halleluja moment – varje gång.
Visst borde i alla fall en av alla rubriker efter matchen handla om spelaren som visade den respekten? Vad intressant att skifta fokus till den som inte gjorde något. Så uppfriskande att höra personens tankar runt det som inte hände. Chansen fanns till en tuff tackling och jubel från publiken, stort adrenalin- och dopaminpåslag och bla bla bla. Varför väja?
***
Kollektiv intelligens är något det pratas om mycket i arbetslivet. Det är den sorts intelligens som vissa menar krävs för att lösa framtidens arbetsuppgifter och utmaningar. Det betyder helt enkelt att människor inom olika kunskapsområden sammanför kunskaperna vilket blir till en kollektiv intelligens. Man skulle lite förenklat kunna säga att det även är motsatsen till grupptänkande där målet är att uppnå enighet istället för att ha ett kritiskt förhållningssätt till sina idéer.
Hur som helst så är det faktiskt inte givet att flera smarta hjärnor blir smartare tillsammans än var för sig, och det kan bero på en rad saker. Hur ordet i gruppen fördelas påverkar till exempel i allra högsta grad hur intelligent gruppen är. För inte blir det någon speciellt stor kollektiv intelligens om en eller två äger ordet 80 procent av tiden.
***
Och det är här det knyts ihop. Det fina i när människor aktivt väljer att vara passiva, i just den här situationen, för att släppa fram någon annan, välja att göra en annan bra, göra gruppen bra och därmed få ett bättre resultat – kanske på bekostnad av att inte få föra fram sin åsikt eller tanke just den här gången.
Imponeras och inspireras väldigt mycket av människor som aktivt väljer att stå tillbaka.
På samma gång som jag imponeras av människor som är spontana, vågar sticka ut och säga sin mening eller kan ge en tuff schysst tackling, så imponeras och inspireras jag väldigt mycket av människor som aktivt väljer att stå tillbaka för att göra någon annan bra eller väjer lite åt vänster för att undvika en potentiell skada. För det ger sannerligen inte några stora rubriker, varken i det stora eller lilla. Men det borde det!
Cecilia Edström | cecilia@megafonen.nu
Frilansjournalist från Glommersträsk med människors beteende som sitt största intresse.
