Skulle vi göra en tidsresa och besöka ett julfirande i 1800-talets eller det tidiga 1900-talets Skellefteå så skulle vi nog inte bli särskilt imponerade. Vi skulle nog snarare slås av julbordets torftighet.
Men allt beror ju som bekant på vad man jämför med och dåtidens människor såg julen som den tid på året då överflöd rådde. Detta överflöd utgjordes främst av en större förekomst av sovel, alltså kött eller fisk, och nybakat bröd. På många håll i Skelleftebygden bakades en så kallad julbulle, stor som en mindre rund limpa. I mitten av bullen gjordes en grop där en klick smör placerades. Var och en i hushållet fick en sån bulle att hushålla med efter bästa förmåga under julhelgen.
Utöver lite extra kött och nybakat bröd njöt man också av lutfisk, och ännu längre tillbaka i tiden torkad gädda och andra typer av torkad fisk som spillånga och gråsej. Blodkorv – ett resultat av höstens slakt – och risgrynsgröt hade också sin plats på julbordet. Man satte även ut kornkärvar åt fåglarna och gav djuren ett extra tillskott av mat.
Renbäddat åt de döda
Det kristna temat präglade givetvis jul-, nyårs- och trettonhelgen på ett helt annat sätt än idag. Men samtidigt levde äldre sedvänjor kvar. En av de mest egendomliga är den där husfolket låg och sov på golvet under julnatten medan sängarna stod renbäddade och tomma. Den här seden bottnade i en föreställning om att de avlidna föräldrarna som tidigare bott på gården skulle komma tillbaka på julnatten varför man ville välkomna dem ståndsmässigt och avstå de julbäddade sängplatserna till besökarna från andra sidan.
Att ge varandra julklappar är en tradition som stammar ända från antikens Italien och som förekommit i Sverige så långt tillbaka som de historiska källorna når. Julklapparna skulle kastas in anonymt genom dörren och därefter skulle husfolket springa efter och försöka fånga in kastaren. Helst skulle den infångande låtsas göra motstånd, mer eller mindre släpas in i huset och sedan bjudas på mat och dryck.
Lokala traditioner
I Petiknäs och Stavaträsk hade man egna julklappstraditioner där en bybo utsågs och åkte runt och samlade in alla gårdars julklappar. På julafton körde samma bybo mellan gårdarna och delade ut julklapparna till barnens stora förtjusning. Jultomten som julklappsutdelare är en betydligt nyare tradition som började spridas en bit in på 1900-talet då postorderföretaget Åhlén & Holm började sälja tomtemasker som ökade intresset för den fryntlige skäggmannen i rödvita kläder.
Julgranen är, vid sidan av jultomten, kanske den främsta julsymbolen. I Skellefteå gjorde den entré i de finare hemmen under 1880-talet. Det finns dock uppgifter om att en julgran figurerat på en gård i Finnträsk, Byske redan i början av 1870-talet. Även i Stavaträsk ska en gran ha förekommit på 1880-talet och då upphängd i taket, en lösning man tros ha tagit till i gårdar med utrymmesbrist.
Någon större spridning i de breda folklagren fick julgranen inte förrän runt 1915 då den började bli vanlig i främst skolor.
Kappkörning hem
I det gamla bondesamhället inföll julen och nyåret under en tid på året då man inte hade lika mycket att göra som annars. Julstress borde med andra ord ha varit ett tämligen okänt begrepp på den här tiden. Men lite fart och fläkt kunde det allt bli. Än idag lär det finnas människor som minns kappkörningarna hem från julottan. Det sades, halvt på skämt och halvt på allvar, att den som vann körningen skulle bli den som först fick in grödan under tak vid nästa skörd.
