Luften i Bonnstan vibrerar av ljudet från motorer och mellan de gamla husen syns skinnjackor och glänsande hjälmar. Det är måndag kväll och gruppen Bike Babes har precis samlats för att bestämma vilken rutt de ska köra ikväll.
– Det är så roligt, flera som är här ikväll har aldrig träffats förut, säger Isa Paldanius med ett stort leende.
I februari i fjol tog Isa och hennes vän Gabriella Rönnblom initiativ till att starta upp en lokal Västerbottens-falang av gruppen Bike Babes, som ursprungligen föddes i Stockholm.
– Vi hade precis tagit körkort och saknade andra tjejer att köra med, i det tempo vi vill, och prata om sådant som vi är intresserade av, berättar Isa.
När de startade gruppen på facebook blev de förvånade över hur många som ville vara med.
– Vi tänkte att om vi får 70 medlemmar i Västerbotten är det jättebra. Vi hade ingen aning om hur många tjejer det fanns. Idag är vi 170 stycken, det är jätteroligt.
Nationellt har runt 5000 kvinnor anslutit sig till Bike Babes. Men att gruppen ska växa och öka sitt medlemsantal är inget självändamål, förklarar Isa. Istället är gemenskapen det viktigaste.
– Det är glädje, att få lära känna nya människor och att ha kul!
Bara kvinnor
För att få vara med i Bike Babes ska man vara kvinna, bo i Västerbotten och ha ett (eller vara på väg att ta) mc-kort.
Många motorcykelsammanhang har länge varit mansdominerade, och därför är det viktigt att det finns en grupp för enbart kvinnor, menar Isa. Bara att hitta en motorcykel i rätt storlek kan vara svårt för många kvinnor som är kortare än män.
– Vi kan tipsa varandra om motorcyklar eller hur man hittar kläder som passar våra kroppar, säger hon, och lägger till:
– Det är trevligt att det bara är tjejer med. Männen kan få ha en egen grupp, det finns många andra grupper.
Åldersskillnad
Tyra Bengtsson är, med sina arton år, den yngsta medlemmen på plats i Bonnstan. Hon är en av dem som närvarar för första gången.
– Det är kul att se andra kvinnor som kör motorcykel, annars är det mest äldre män som brukar synas.
Tyra har en jämngammal kompis som hon tog sitt A1-körkort tillsammans med. De brukar vara ute och köra så ofta de kan, berättar hon.
– Jag tycker om friheten och att kunna fara vart jag vill, när jag vill.
Klädd i skinnjacka ståendes bredvid sin hoj smälter hon in bland de övriga kvinnorna, trots åldersskillnaden. Det finns många fördelar med att umgås med äldre, och mer erfarna motorcykelåkare, menar Tyra.
– Det är trevligt. De har många bra tips på ställen att köra till, och de vet mycket om hur motorcyklar funkar.
Både hennes mamma och pappa har kört mc så länge Tyra kan minnas, så det är inte konstigt att hon själv anammade intresset. I slutet av sommaren hoppas hon ha tagit sitt A2-kort, och kommit ännu ett steg närmare att få köra tung motorcykel.
På frågan vad det är som lockar henne med sporten svarar hon utan att tveka.
– Farten!
“Närmare naturen”
Isa Paldanius är klädd i en tröja med gruppens logotyp i guldigt tryck på bröstet. Precis som Tyra betonar hon frihetskänslan hon får av att köra motorcykel.
– Jag kommer närmare naturen. Kör du bil så sitter du instängd i ett rum, men på en motorcykel känner du om det blir kallare eller varmare i luften. Du känner doften av nyslaget hö eller om någon grillar en stek. Du känner vinden i håret.
Tryggt
I Bonnstan har diskussionen om kvällens rutt till slut blivit avgjord, och kvinnorna tar på sig sina hjälmar och gör sig redo att köra i riktning mot Stackgrönnan.
Tyra Bengtsson startar sin motor. Hon kommer att köra med kvinnorna i gruppen även fortsatt, säger hon.
– Det tror jag. Det känns tryggt att det bara är tjejer här. Jag kommer inte att bli överkörd av någon man som säger “jag är äldre och jag vet bättre”.
