– Det känns lättare att lämna över till ett barn, till någon i familjen. Så är det ju.
Det säger Tobbe Agghammar som tillsammans med sin fru Monica drivit den välkända loppisen i Hej utanför Jörn i hela 20 år. En stor loppis som även kombinerats med en rad andra verksamheter som camping, dansarrangemang, auktion och städtjänster. Det har varit hektiska år men också fantastiska, det är Tobbe och Monica överens om.
– Allt det här har varit så otroligt roligt. Då blir det inte jobbigt, säger Tobbe.
Men även om jobbet är ens passion så tar åldern ut sin rätt. Både Monica och Tobbe sprudlar visserligen av vitalitet men har passerat 70-strecket och känner ett behov av att varva ner. Att få lämna över stafettpinnen när det gäller loppisen och städningen till en familjemedlem är alla inblandade nöjda med. Dansen i Kusmark, det så kallade Fredagsnöjet, kommer den äldre generationen att fortsätta med.
– Jag vill vårda både loppisen och Tobbe och Monicas goda rykte. Det ska fortfarande vara en loppis där alla kan handla oavsett storleken på plånboken men standarden ska fortsätta vara hög. Och så ska vi såklart utvecklas vidare, säger Susanne Agghammar, dotter till Tobbe och bonusdotter till Monica.
Susanne, eller Suss, som hon kallas har jobbat som snickare i över 20 år men samtidigt varit involverad i arbetet med loppisen i Hej. Det är med andra ord välkänd mark som Suss och hennes sambo Justin Jukes beträder när de tar över.
– Justin har jobbat som gasskärare i många år och jag som snickare. Det tar ut sin rätt rent kroppsligt och vi kände båda att en förändring behövdes. Att Monica och Tobbe i samma veva bestämde sig för att de vill ha lite mer ledigt var ju perfekt. Det kändes helt naturligt att ta över, säger Suss.
Jag vill vårda både loppisen och Tobbe och Monicas goda rykte.
För oss som tycker om att besöka loppisar kan det vid första anblick verka som ett rätt soft jobb där man får sälja fina saker och prata med trevliga människor, primärt under sommaren. Men bakom alla välordnade loppisar med självaktning ligger enormt mycket arbete. För Tobbe och Monica har vintrarna alltid inneburit uppköp av varor, sortering och märkning. För att nämna några arbetsuppgifter.
– Där har vi ett lite unikt koncept faktiskt. Att vi ansvarar för hela kedjan. Vi köper upp delar av dödsbon, rensar, kör överblivet till deponi och städar ur. Men vi utför också flyttstädningar eller rensningar i befintliga hem. Vi fixar det mesta inom städning, säger Monica.
Och nu i vinter blir det alltså Suss och Justin som tar över städverksamheten och uppköpen av dödsbon. Och de börjar från scratch. Tobbe och Monika har sålt ut hela sitt lager för att ge Suss möjligheten att bygga sitt eget från grunden.
– Det känns ändå väldigt bra att ha Monica och Tobbe i bakgrunden. Givetvis kommer de att hjälpa till med värdering och annat. Även om jag varit i verksamheten i tjugo år så har ju de en otrolig kunskap och erfarenhet, säger Suss.
Och ja, att Monica och Tobbe kan sina saker råder det inget tvivel om. De tjugo år som gått har gett dem perspektiv på såväl långa som korta trender i loppisvärlden. Bland höjdarna som aldrig tappar i popularitet finns konstnärer som Stig Lindberg och Lisa Larsson. Och svenskt porslin i allmänhet och servisen Gröna Anna i synnerhet fortsätter att vara eftertraktat. Större svängningar kan de se när det gäller möbler. Axet, en möbelstil inspirerad av gustavianskt 1700-tal, kostade för några år sedan 5 000 kronor men kan idag fås för runt en tusing.
– Det gäller att hänga med i svängarna. Och visst har vi gått på tabbar under åren. Vi bygger ju upp sommarens lager på vintern och utgår då mycket ifrån vad som sålt bra på sommaren innan. Det kan vara vanskligt eftersom nya saker kan ha blivit populära under året som gått.
Under alla år har Tobbe och Monicas loppis huserat på deras gård i Hej – en by med endast 4 gårdar som tack vare loppisen kunnat dra uppåt 500 besökare per tillfälle. Men för Suss och Justin som just nu bor i Skelleftehamn känns Hej alltför avlägset. De letar därför efter en gård inom fem mils radie från Skellefteå, en plats där de kan samla arbete och hem och även ha plats för lite djur. Men skulle de inte hitta någon gård innan sommaren kommer de att hyra lämplig lokal i Skellefteå.
– Vi har en dröm om att bo och verka på landet inom rimligt avstånd från Skellefteå. Det känns mest logiskt med tanke på att större delen av vårt kundunderlag finns här, säger Suss.
Och namnet då, Hej Loppis, kommer det att vara kvar, frågar jag Suss? Eller börjar hon om från scratch även där?
– Det blir Hej Antik & Loppis och Hej Städ. Så det blir ingen större förändring, säger Suss.
