Elin Andersson var tolv år när hon fick veta att hon en dag med största sannolikhet kommer att bli blind. När det skulle hända, om ett år eller 25, kunde ingen svara på. På den tiden hade Elin en synskärpa på ungefär 30 procent. En siffra som idag, vid 43-års ålder, sjunkit till sex procent vilket motsvarar ledsyn, alltså förmågan att orientera sig i kända miljöer.
– Jag har inget mörkerseende vilket gjorde att det som barn tog många år för mig att våga gå ut och leka med kompisar så fort det blev skymning. Men till slut segrade nyfikenheten och jag kunde övervinna min rädsla och hänga med, säger Elin.
Just den där nyfikenheten verkar ha varit en viktig faktor när det gäller att övervinna de hinder som ofrånkomligen följer med en funktionsnedsättning av det här slaget. Och mod. Elin är nämligen inte bara utbildad lärare i engelska och tyska. Under åren har hon också utbildat sig inom såväl friskvård och hälsa som ledarskap och träning. Pricken över i får väl sägas vara den senaste utbildningen till diplomerad coach.
Baksidan är att jag ofta har varit hård mot mig själv, sett mitt handikapp som irrelevant.
– Jag bara gör. Och det har jag alltid gjort. Även om tonåren var en jobbig tid eftersom man då ville smälta in och vara som alla andra, så körde jag moppe och spelade fotboll. Och som vuxen har jag fortsatt så. Baksidan är att jag ofta har varit hård mot mig själv, sett mitt handikapp som irrelevant. Där har jag fått hitta en acceptans, säger Elin.
Viktigt att bearbeta
För givetvis är det inte lätt att leva med ett funktionshinder som det inte går att göra något åt och där utgången är en enda. Under många år höll Elin sin sjukdom mer eller mindre hemlig, tryckte undan känslorna av maktlöshet och rädsla och körde på.
– Jag mötte en kvinna som frågade mig om jag verkligen hade tagit mig tid att sörja. Och då slog det mig att jag inte hade det. Jag har krisat över min sjukdom flera gånger och gått i samtal för att bearbeta känslorna. Nu har jag gjort jobbet men kan såklart fortfarande hamna i känslor av maktlöshet och frustration. Knepet är att inte fastna i det utan hitta ljusglimtarna och vägen framåt.
Knepet är att inte fastna i det utan hitta ljusglimtarna och vägen framåt..
Och kanske är det just i mellanrummet mellan utmaningarna och förmågan att se framåt som Elin hittat sin nya yrkesbana som föreläsare och coach. Under vår intervju återkommer hon ofta till begreppet självledarskap, något hon praktiserat i hela sitt liv.
– Jag har coachat mig själv hela mitt liv. Det är nog därför jag känner mig så hemma i coachandet och också känner att jag har något att ge andra människor som kanske befinner sig i en situation där man sitter fast eller har en dröm som man inte vet hur man ska ta vidare, säger Elin.
Svårt att lämna
Tjejen bakom disken på det kafé i centrala Skellefteå där vi ses är ny på jobbet. Hon ger rabatt på cappucino eftersom hon inte anser sig bemästra kaffemaskinen helt och fullt än. Elin dricker bryggkaffe, lika svart som en västerbottnisk novembernatt. Något vi tillsammans, baserat på livserfarenhet och svagt underbyggda analyser, enas om att alla lärare gör.
– Jag tyckte verkligen om att vara lärare och det var svårt att ta beslutet att lämna skolan. Men jag har länge vetat att jag inte kommer att kunna jobba som lärare för evigt. Det är mycket som blir svårt på grund av synen och som tar för mycket tid och energi för mig att klara av. Att starta eget är ett sätt att ta kontroll över min framtid för att kunna leva på det sätt som jag vill, säger Elin.
Att starta eget är ett sätt att ta kontroll över min framtid för att kunna leva på det sätt som jag vill.
I maj registrerade Elin sitt företag Blindspot Development. Under hösten kommer hon att hålla sin föreläsning ”När världen försvinner” på en rad olika platser i landet. Men att föreläsa var inte självklart. Trots att människor i hennes omgivning påpekat att hon borde föreläsa om sitt liv och sin resa, tvekade Elin.
– Jag kände att det jag uppnått är ju sådant som alla människor gör. Men till slut tog jag mod till mig, satte ihop en föreläsning och höll den. Jag fick jättebra feedback och på den vägen är det. Förhoppningen är att jag, genom att dela med mig av min historia, ska kunna ge perspektiv och inspirera andra att övervinna sina rädslor och inre hinder.
Modig men inte orädd
Kaffet är urdrucket och vi rör oss genom ett Skellefteå som ligger i startgroparna inför hösten. I flödande dagsljus och en för henne känd miljö är det svårt att förstå vidden av Elins synnedsättning. När vi skilts åt tänker jag att det är otroligt vad vi människor kan lära oss att leva med. Hur fantastisk människan ändå är trots mänsklighetens till synes tvångsmässiga behov av att åtminstone försöka ödelägga världen vi lever i.
På Elins hemsida finns citatet: definitivt modig men absolut inte orädd.
Det sammanfattar egentligen allt.
