I slutet av april kom beskedet att Stadsfesten flyttas till nästa år. Samtidigt meddelade Gunnar Karlsson, den långvariga festivalgeneralen, att han tänker gå vidare.
– Eftersom det här skulle bli sista året som vi har avtalet. Jag har några månaders uppsägningstid, därför sades jag upp tidigt. Sedan ville de övriga delägarna återanställa mig månad för månad om vi skulle vinna den nya upphandlingen.
Jag utesluter ingenting.
Kontraktstiden för Enbar AB, som arrangerar Stadsfesten, skulle alltså gå ut efter sommaren. Arrangemanget skulle sedan läggas ut för offentlig upphandling – men så blir det inte. Med hänvisning till den nuvarande pandemin och en force majeure-klausul i avtalet med kommunen har sluttiden flyttats fram till 2021.
När det nu blev så här, är du inte frestad att vara med ett år till?
– Vi har inte diskuterat den lösningen, men jag utesluter ingenting, säger Gunnar.
10 000 personer på ett bräde
Gunnar minns tillbaka till när allting började, egentligen redan på senhösten 1993.
Ett och ett halvt år senare skulle Skellefteå kommun fira 150-årsjubileum och på dåvarande Urkraft, som skulle hålla i arrangemanget, började idéerna ta form.
– Det var vi ”ungdomar”, säger Gunnar med ett leende och tecknar i luften.
– Vi bestämde oss för att lägga fram ett förslag. Kan vi inte få anordna en festival redan 1994? Då har vi testat och sett vad man kan förbättra till året därpå.
Hade inte ens fått upp staketet.
Och så föddes Skellefteåfestivalen. Gänget på Urkraft visste att det fanns en stor efterfrågan, men enligt Gunnar var de inte beredda på anstormningen som kom.
– Det kom typ 10 000 personer på ett bräde och vi hade inte ens fått upp staketet när vi öppnade. Det var helt fantastiskt och projektet fick en förlängning. Under jubileet 1995 blev det rätt tufft, både för oss som jobbade och rent ekonomiskt.
Ramones, Robyn och många fler
Festivalen 1995 var speciell på många sätt för Gunnar och de andra.
Han berättar att han nästan aldrig varit så trött. Festligheterna sträckte sig över nio dygn och det blev inte mycket sömn. Entréavgifter skulle bara tas första helgen.
– Det är inte jättebra när man ska stå och betala ordningsvakter, scener, artister och allting annat. När vi stängde hade vi gått ganska mycket back, berättar Gunnar.
Samtidigt var det samma år som både Suede och Ramones kom till lilla Skellefteå.
Ja, det blev nästan för hårt tryck.
– Det var en upplevelse. Det blev den sista europaspelningen som Ramones gjorde innan medlemmarna började dö bort. 2011 var också ett helt makalöst år, vi träffade så rätt när vi bokade Robyn. Trycket gjorde att entréhytterna flyttade på sig flera meter. Kablar slets av och… ja, det blev nästan för hårt tryck, berättar Gunnar.
Han vill inte förringa de senaste årens festivaler heller.
– Vi har haft världsartister som Rita Ora och Robin Schultz. Det är inte helt enkelt att locka dem hit, de frågar alltid ”varför ska vi spela där uppe istället för i Stockholm?”.
Hur säljer man idén om att spela i Skellefteå?
– Framför allt har vi många duktiga arrangörer här, det tror jag är vår största styrka. Vi har tagit emot många stora produktioner. Många artister tycker också att det är roligt att det aldrig blir mörkt här, det är en spännande grej, exemplifierar Gunnar.
”Sveriges bästa stadsfest”
Efter jubileumsåret 1995 kunde festligheterna ha fått ett stopp, enligt Gunnar.
Den ekonomiska smällen som arrangemanget innebar gjorde att Urkraft inte hade tänkt fortsätta, men Gunnar berättar att en del stretade emot. Till slut blev det sagt att en festival skulle anordnas även under 1996, men i nedbantat format.
Slog publikrekord på publikrekord.
– Och då vände trenden. Ända fram till 2001-2002 gick det rakt uppåt och vi slog publikrekord på publikrekord. Per Bjurman på Aftonbladet utsåg oss till Sveriges bästa stadsfest och sådana grejer. Sedan kom festivaldippen över hela Sverige.
Den märktes även här. 2005 anordnades Skellefteåfestivalen för sista gången – men Enbar AB klev in som nya arrangörer och Stadsfesten föddes. Resten är historia.
– Fort gick det 15 år. Jag anställdes där på senhösten 2005 och sedan dess har det rullat på. Nu är det totalt 27 år som jag har hållit på med festivaler, berättar Gunnar.
Vad som händer härnäst för Gunnar Karlsson vet han inte säkert.
Branschen genomlider en svår period just nu, men han är säker på att Skellefteå och övriga festivalsverige kommer att återhämta sig när pandemin är över.
– Skellefteå som arrangörsstad kommer inte att kasta in handduken.
